Denna uppsats utreder för ett urval av 80 länder hypotesen att inkomstojämlikhet mätt i Ginikoefficienten har en negativ påverkan på ekonomisk tillväxt mätt i BNP/capita. Utgångspunkten är att finna stöd för tidigare forskning på inkomstojämlikhetens påverkan på tillväxten. Den empiriska undersökningen görs med linjär regressionsanalys i fyra modeller där tillväxt är den beroende variabeln, Ginikoefficienten den oberoende samt ett antal kontrollvariabler för initial BNP-nivå, demokrati, utbildning, handel, livslängd, rättssäkerhet och korruptionskontroll. Resultaten visar ett signifikant, men svagt, negativt samband mellan tillväxt och ojämlikhet. Dock lider modellerna av möjliga problem med endogenitet samt multikollinearitet.

 This paper discusses whether the allocation of Swedish aid is dependent on absolute or relative poverty, and whether there is any difference in this respect between ODA and aid distributed through officially funded NGO?s. Given the Millennium Development Goals, and their overarching goal of halving extreme poverty by 2015, we should expect the aid allocation to be determined by absolute rather than relative poverty. We use OLS to estimate multiple linear regressions. We find that Swedish ODA has an absolute poverty focus, while the Swedish NGO aid rather seems to be concentrated on relative poverty. .

Enligt teorin för den så kallade miljökuznetskurvan är samband mellan inkomst per person och mängden föroreningar till en början positiv. Efter att inkomsten per person nått en viss nivå minskar istället föroreningsnivån med ökad inkomst per person. En tänkbar orsak är att individerna efterfrågar en bättre miljö när inkomsten ökar. Enligt politiska modeller, till exempel medianväljarmodellen, är det inte medelinkomsten som är relevant för politiska beslut utan snarare medianinkomsten. Denna studie testar en medianväljarmodell på svaveldioxidmängden i luften genom att ta hänsyn till inkomstfördelningen som mäts med Ginikoefficienten.

Trots att den Europeiska Unionen tillhör ett av de rikaste områdena i världen så finns det stora skillnader i inkomster och möjligheter både mellan och inom medlemsländerna. Vi har försökt undersöka vilken inverkan den europeiska integrationen EU fått på BNP-fördelningen inom regioner mellan EU:s medlemsländer, det vill säga om regionerna divergerat eller konvergerat med varandra. Vi utgår ifrån två krafter: den agglomererande som genom urbanisering etc drar kapital och ekonomisk verksamhet till ländernas centrum, och EU:s regionalpolitik som genom olika stödprojekt fördelar åtskilliga miljarder till de BNP mässigt svagare regionerna. För att kunna fördjupa arbetet fick vi begränsa antalet länder till fyra, i hopp om att kunna dra generella slutsatser för hela EU. På grund av dess olikheter valdes Belgien, Italien, Spanien och Sverige.