Skador på böjsenor och gaffelband är relativt vanligt på varmblodiga travare och många studier har gjorts på olika behandlingar. Detta arbete tar upp metoder som används i dagens veterinärmedicin i Sverige vid behandling av dessa skador och försöker kartlägga faktorer som påverkar behandlingsresultatet, samt att undersöka förekomsten av hemgångsråd. Kontakt togs med sju ATG-kliniker, som tillfrågades om vilka behandlingsmetoder de erbjöd och om de hade några hemgångsråd vid böjsen- och Gaffelbandsskador. Behandlingsmetoder som angavs var bland annat shockwave och stamcellsinjektioner. Journaler från två kliniker under tidsperioden 2004 till 2009 på 101 travhästar med diagnosen tendinit eller desmitit granskades med avseende på behandlingsmetod. Uppföljande information avseende utfall (återställd/ej återställd) samlades in. Faktorer som kön, ålder, typ av skada och behandling, skadat ben, vilken anatomisk struktur som skadats samt tävlingsuppehållets längd utvärderades som möjliga faktorer till behandlingens resultat.

Suspensory ligament injuries are a common cause of lameness among sport horses. These injuries are expensive due to slow healing, extensive convalescence and high risk of recurrence. The prognosis has been reported to be everything from good to guarded depending on the size of the lesion and the location within the suspensory ligament. The purpose of this study was to determine how different factors such as age, use, and location of the lesion are associated with the final outcome after a suspensory ligament injury. Material: Hospital records of 27 horses treated for suspensory ligament injuries at SLU equine hospital in Skara, Sweden, between January 2002 and July 2003 were examined retrospectively.