I fokus för denna uppsats står en hypotes inom forskningsfältet genus och internationella konflikter som stadgar att kvinnor är mer fredsbenägna än män i internationella konflikter. I studien testas denna hypotes giltighet i Israel, genom en undersökning av om representanter för israeliska Fredsorganisationer upplever att det existerar en skillnad mellan manliga och kvinnliga medlemmar när det gäller deras vilja till kompromissande i svåra frågor och i deras inställning till våld som ett lämpligt medel i arbetet för fred..

Kvinnor har under lång tid arbetat för fred världen över och kopplingen mellan kvinnorörelsen och fredsrörelsen är stark. Den poststrukturalistiska feministen Nira Yuval-Davis har sammanställt tre förklaringar till varför kvinnor arbetar med fred och varför de ofta väljer att göra detta i Fredsorganisationer för enbart kvinnor. I denna teoriprövande studie har jag testat denna förklaringsmodell dels på det israeliska samhället, dels på fem olika fredsorienterade kvinnoorganisationer i Israel för att se om förklaringarna infrias eller kan förkastas.Undersökningen har visat att Yuval-Davis samtliga förklaringar infrias. Enligt den första förklaringen kan kvinnor, trots den allmänna värnplikten i Israel, anses tillhöra det civila samhället vilket innebär att de har möjlighet att arbeta för fred. Enligt den andra förklaringen väljer israeliska kvinnor att arbeta med fred i kvinnoorganisationer eftersom de diskrimineras i organisationer för både män och kvinnor.