Sedan mitten på 1990-talet finns en uttalad politisk vilja att Sverige skall delta i internationellamilitära insatser i en större omfattning än tidigare. Ambitionsökning kommer att ske i en miljö därhoten globaliseras och insatserna blir mer komplexa samtidigt som det militära engagemangetskall öka så att en dubblering av utlandsstyrkans förmåga åstadkoms. Under de senaste 25 åren harde konflikter och krig som definieras som inomstatliga, lågintensiva och asymmetriska samtbedrivs med okonventionella metoder kommit att betraktas som normgivande av flertaletbetraktare. De krig som vi ser idag innehåller nya inslag avseende aktörer, drivkrafter ochmoraliska/etiska samt juridiska betingelser för våldsutövningen vilket även återspeglas i deinternationella insatser som genomförs i syfte att hantera dem. Det politiska och reella priset fördeltagande i dessa insatser har konstant ökat.

The purpose of this study is to present populism as a political phenomenon and to impose focus on the rightwing populist parties that are active in Scandinavia. This essay begins with a presentation of the three rightwing political parties in Scandinavia. The rightwing populist parties have successfully developed their rhetoric and effectively influenced the political establishment in Sweden, Norway and Denmark. The parties that the essay focuses on are theSwedish democrats (SD), the Norwegian Progress party (FRP) and the Danish People`s party (DF). These parties are interesting in the sense that they share many opinions and are active in comparable political atmospheres, but also that they use approximately the same rightwing populist rhetoric as a way of exerting leverage on political policy.The theoretical segment is constructed on a descriptive historical background of populisms three different phases.