I Sverige förekommer strikta krav på fosforrening av avloppsvatten och detta har bidragit till att kemisk fällning har kommit att dominera som reningsmetod för fosfor vid svenska avloppsreningsverk. Fällningskemikalier är dyrt för reningsverken att köpa in och ger negativ påverkan på miljön vid tillverkning och transport. Strängare reningskrav har ökat behovet av nya reningsmetoder som på ett effektivt och miljövänligt sätt kan rena avloppsvatten från näringsämnen utan att kostnaderna för reningen blir för stora. Biologisk Fosforavskiljning (bio-P) utnyttjar mikroorganismer som naturligt kan ackumulera fosfor i sina celler. En kritisk faktor för en väl fungerande biologisk Fosforavskiljning är tillgången till kolkälla i form av flyktiga fettsyror (VFA).

Den 2 juli 2014 blev det enligt lag tillåtet för en- och tvåbostadshusägare att uppföra en bygglovsbefriad komplementbyggnad på max 25 kvadratmeter på den egna fastigheten. Rapporten undersöker vilket genomslag lagändringen har haft i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö. Undersökningen visar att lagändringen ännu inte har haft något stort genomslag. I rapporten undersöks även en utvald del av marknadsaktörers utbud av attefallshus avsett som komplementbostadshus. Ett attefallshus utformas med miljövänligt hållbara material och inspireras av Vitruvius tre principer för god arkitektur. Huset konstrueras med avsikt att uppfylla kraven som ställs i PBL, PBF, BBR och EKS.

Fosforutsläpp kan leda till övergödning i vattenrecipienten om kritiska nivåer överskrids. De enskilda avloppen står idag för en relativt stor andel av Sveriges fosforutsläpp jämfört med de kommunala avloppen. Detta kan sättas i bakgrund av att staten, alltsedan 1970-talet, har lagt ner stora resurser på att reducera utsläppen hos kommunala avlopp, medan en motsvarande satsning på de enskilda avloppen uteblivit.Merparten av dagens enskilda avlopp utgörs av markbaserade reningssystem, det vill säga avloppslösningar där avloppsvattnet får passera genom markmaterial för att renas. Fosforreningen i markbaserade reningssystem har forskningshistoriskt sett inte varit en prioriterad fråga, vilket har lett till kunskapsbrist inom området. Naturvårdsverket har i och med miljöbalkens införande skärpt sina krav på fosforreningen hos enskilda avlopp.

Denna litteraturstudie syftade till att identifiera olika design- och skötselkriterier för anlagda våtmarker vars huvudsyfte är att producera biomassa till biogastillverkning. Syftet var även att utveckla en planeringsmodell för att säkra att alla aspekter som är viktiga beaktas i processen. Dessa aspekter inkluderar placering, utformning, val av växtlighet, reglering av vattennivåer och utformning av våtmarkens skörde- och skötselregim. Rapporten behandlar också kriterier för att sådana våtmarker även ska kunna leverera ekosystemtjänster, såsom kväve- och Fosforavskiljning, biologisk mångfald och fiske. Resultatet visar att det går att kombinera en del av dessa med skörd med hjälp av mindre förändringar i designen.

I denna studie har funktionen hos sju anlagda våtmarker för behandling av avloppsvatten i Sverige jämförts över tid med avseende på avskiljning av kväve, fosfor och BOD. Syftet var att undersöka våtmarkernas långsiktiga funktion, skötselåtgärder och relaterade kostnader. Våtmarkerna (1,6 - 28 ha stora) har varit i drift olika länge, mellan 7 och 17 år, och befintliga övervakningsdata samt intervjuer med ansvariga för respektive våtmark användes som grund för studien. Resultaten visade att våtmarkernas reningsfunktion generellt sett varit god utan någon tendens till en försämrad funktion över tid. Våtmarkerna belastades med 1100 - 9900 kg N/ (ha·år) och avskiljde mellan 420 och 2400 kg N/ (ha·år), beräknat som ett medelvärde per anläggning.

An excessive input of nutrients to lakes and other water bodies has created a problem with eutrophication in Sweden. Untreated, or partially treated, domestic sewage is a major source for discharge of phosphorus (P), which is the nutrient most frequently responsible for eutrophication of most fresh waters and the Baltic Sea. The waste water can be cleaned by filter materials, which have a high P-retention ability and which after saturation may be used as fertilizers. Four potentially suitable filter materials were tested in batch- and column experiments in this study. In the batch experiments, the following materials were shaken with waste water in time series ranging from 5 seconds to 60 minutes: coarse (1-4 mm) and fine (0-2 mm) Polonite® (heated bedrock from Poland); Filtralite® (light expanded clay aggregates with limestone added before burning); water cooled blast furnace slag (BF-slag) and BF-slag mixed with 10% burned limestone.