Inläggning av perifer venkateter (PVK) är en vanlig rutin inom sjukvården. Det ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter att lägga in PVK, övervaka och dokumentera omvårdnaden av patient som har en PVK. Den vanligaste komplikationen i samband med PVK är Flebit. Symtomen på Flebit är lokal rodnad, ömhet och svullnad som kan sträcka sig längs kärlet och som vid palpation kan kännas hårt. Flebit delas in i mekanisk, kemisk, bakteriell och postinfusionsFlebit.

Syftet var att sammanställa vetenskaplig litteratur med avsikt att undersöka betydelsen av regelbundet byte alternativt byte vid klinisk indikation av perifer venkateter (PVK) för att minska frekvensen och allvarlighetsgraden av tromboFlebit hos vuxna patienter under sjukhusvistelse. Litteraturstudien utfördes systematiskt i sju steg enligt SBU (1993). Totalt inkluderades 10 studier efter databassökningar i PubMed, Cinahl och Cochrane Library. Studierna granskades av två oberoende bedömare utifrån ett modifierat granskningsprotokoll enligt Willman et al (2006) och evidensgraderades därefter. Resultatet visade motstridiga evidens avseende regelbundet byte alternativt byte vid klinisk indikation gällande minskning av frekvens och allvarlighetsgrad av tromboFlebit.

Bakgrund: Ungefär hälften av alla vuxna som vårdas på sjukhus erhåller en perifer venkateter (PVK) för intravenöst behandling. Det finns risk för lindriga eller allvarliga komplikationer. Den vanligaste komplikationen är tromboFlebit och den allvarligast är infektion. I Sverige är det sjuksköterskan som ansvarar för insättning, skötsel, borttagande och dokumentation av PVK. Omvårdnaden vid handhavande av PVK är eftersatt och sjuksköterskan bör förvissa sig om att deras kunskaper är uppdaterad och evidensbaserad för att minska risken för komplikationer.