I denna uppsats behandlas frågan om äganderätt till mineraler. Uppsatsens syfte är att mot bakgrund av Fastighetsbegreppet utreda hur synen på äganderätt till mineraler ser ut i Sverige och om senare förarbeten medfört att frågan blivit mer oklar. Metoden är baserad på den rättsdogmatiska metoden. Tillgången till doktrin och praxis har varit starkt begränsad och utredningen är därför främst baserad på förarbeten. I uppsatsen läggs särskild vikt på principuttalanden från lagstiftaren.

Samhällets krav och behov av tredimensionella fastigheter har lett fram till en proposition om lagändringar i jordabalken, fastighetsbildningslagen, miljöbalken och i lagen om förvaltning av samfälligheter. Uppsatsens syfte är att redogöra för gällande rätt och de nya lagändringarnas betydelse för tredimensionell fastighetsindelning. Främst studeras Fastighetsbegreppet, som har en central betydelse för fastighetsbildning. Andra aspekter som studeras är expropriation, anläggningslagen och ledningsrätt. Då uppsatsen skrivs i samverkan med Banverket åskådliggörs reglerna med ett kort exempel utifrån Banverkets projekt med godstågsviadukten Olskroken-Gubbero.