AbstractTitle: Dragshow on the seven seasNumber of pages: 51 (56 including enclosures)Author: Therése PlastrougiTutor: Ylva EkströmCourse: Media and Communication Studies CPeriod: Fall 2007University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala UniversityPurpose/Aim: My main purpose with this paper is 1) to study how film as a media can subvert traditional gender constructions and 2) study the character of Elizabeth Swann in the trilogy Pirates of the Caribbean through four dimensions; Gender performance, Class, Desire and Power.Material/Method: My main material is the trilogy Pirates of the Caribbean. I have studied Elizabeth?s character based on semiotic and narratological methods.Main results: Film as a media possesses the full potential to change traditional gender roles, but the full subversion is denied due to the heterosexual matrix. Elizabeth?s character almost completes her subversive journey throughout the trilogy, but since she too is a victim of the heterosexual matrix, a full subversion is not possible.Key words: gender performance, class, desire, power, sex/gender, subversion, narratologic, semiotic, queer, feminism, pirates of the caribbean, intersectionality, parody.

I uppsatsen analyseras de två karaktärerna Harry Haller och Hermine, från Hermann Hesses Der Steppenwolf, med hjälp av Judith Butlers queerteori. Karaktärernas förhållande till varandra, köns- och genusroller samt heteronormativiteten undersöks och sätts i samband med bokens maskerad- och teatermotiv. Förutom att maskerad- och teatermotivet undersöks i relation till karaktärerna, analyseras det också i sig självt med utgångspunkt i Judith Butlers teorier om det konstruerade könet och Dragshowens subversiva funktion..

Denna uppsats sträcker sig utanför akademin och frågar sig hur en publik kan uppfatta föreställningen La dolce vita. Jag menar att Dragshowgruppen After Dark har potential att destabilisera synen på kön, genus och sexualitet som fasta binära kategorier, och undersöker detta i en receptionsstudie. I relation till Judith Butlers performativitetsteori görs med hjälp av deltagande observation och intervjuer med personer som sett showen en jämförelse av hur tolkningarna kan skilja sig åt beroende på tillgång till dessa teoretiska verktyg. Skillnaden visar sig vara stor, informanterna ser främst en problematisering av sexualitet medan det sett utifrån Butler är kön och genus som fokuseras. En annan faktor som är betydande för tolkningen är feministiska utgångspunkter.