Denna uppsats utgår från en lista av ordinarie konsuler mellan 30 f.Kr. och 138 e.Kr., och undersöker hur många av dessa som var nobiles, homines novi eller ättlingar till senatorer utan konsulära förfäder. Antalet konsuler tillhörande dessa olika grupper illustreras genom ett antal diagram som visar hur nobiles dominerade konsulsämbetet under Augustus och Tiberius men sedan tappade mark under Claudius och de senare kejsarna till förmån för den växande gruppen senatorsättlingar utan republikanska konsulära förfäder. Uppsatsen tar dessutom upp de ordinarie konsulernas cognomina och visar hur antalet cognomina hos majoriteten av de ordinarie konsulerna ökade från ett cognomen till två under den undersökta tidsperioden, men också att detta inte hade något klart samband med de icke-adliga senatorernas ökande dominans över konsulsämbetet..