Hälsoläget hos HBT-personer (homo-, och bisexuella och transpersoner) är generellt sett sämre än den övriga befolkningen, vilket relateras till diskriminering, utsatthet, och rådande normsystem i samhället, som benämns hetero- respektive Cisnormativitet. Dessa yttrar sig bland annat genom att människor antas och förväntas vara heterosexuella, respektive förutsätts ha en könsidentitet som överensstämmer med deras kroppsliga kön. I vården kan detta medföra bemötande- och kunskapsproblem då vårdpersonal möter HBT-personer. Att uppfylla de mål som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen samt att efterkomma Diskrimineringslagen försvåras härigenom. Forskning visar att många HBT-personer upplever sig diskriminerade och kränkta i sina kontakter med vården, vidare framkommer i studier att det finns en okunnighet i vården om hur ett gott bemötande ser ut för HBT-patienter.