Sweden has formulated ambitious energy goals which signify that by year 2050 the energy usage should be halved. One of the objectives is the reduction of energy usage by 20% by year 2020 and that it should be compared to the usage of energy from 1995. In parallel with increased energy requirements for buildings the demand on housing conservation, by highlighting also buildings from the last 50 years as part of the building heritage, continues to enhance, which in theory means that there is a conflict between these.The law will never be able to point out unique buildings and PBL (planning and building act) is not especially concrete. The National Housing Board has tried to make this more concrete by the new BBR regulations though there are still an enormous variety of interpretations.This report deals with the conflict between conservation requirements and additional insulation of the building envelope and is limited to multi-residential buildings built between the years 1945 and 1975. It is the stock with the greatest energy consumption and that is where the big challenge lies.

SammanfattningDenna studie undersöker möjligheter till tillgänglighetsanpassning av hälsingegårdar. Problematiken ligger i att hälsingegårdarna är kulturhistoriskt värdefulla och därför har strikta Bevarandekrav.En hälsingegård är egentligen ett samlingsnamn för en stor mängd byggnader. De är gårdar som Hälsinglands bönder byggde på ett för trakten traditionellt vis som skiljer sig från övriga historiska bostäder för bönder i Sverige. Detta på grund av att de är mer påkostade både med dekorationer och till storlek. Bönderna i Hälsingland hade möjlighet att bygga på det viset eftersom de ofta var mer välställda än andra bönder i landet.

Sveriges kulturhistoriska bebyggelse bär viktiga historiska spår och har varit en starktbidragande faktor till samhällets utveckling. Dessa byggnader utgör konkretahistorieberättare som åskådliggör hur samhället har förändrats med tiden. Bevarandet avhistoriska byggnader av detta slag, är därför mycket viktigt för att dessa värden inte skallgå förlorade. Respektive kommun har i detaljplanen möjlighet att skydda bevarandevärdbebyggelse genom att skapa varsamhets- och skyddsbestämmelser för de fastigheter ochområden som anses vara värdefulla ur ett kulturhistoriskt perspektiv. De flesta av dessabyggnader tillhör dock äldre byggnadsbestånd och kräver därför regelbundet underhållsochrenoveringsarbete för att överleva och uppfylla dagens krav på såväl energieffektivitetsom intern komfort.

Uppsatsen behandlar hur Riksarkivet, trots avsaknaden av tvingande juridiska Bevarandekrav, agerat i frågan kring bevarandet av personarkiv och hur detta i sin tur har avspeglats i arkivinstitutionens beståndsprofil under perioden 1901-2002. Ämnet är av intresse då tidigare forskning kring personarkiv främst koncentrerats till ordnings- och förteckningsprinciper eller frågor kring personarkivens användningsområden för forskarsamhället. Undersökningens teoretiska ramverk utgår från att arkiven inte är neutrala förmedlare av historien, utan aktivt formas av den rådande tidsandans idéer och förutsättningar. Därigenom blir arkivarierna, genom sina ageranden och ställningstaganden, viktiga aktörer i konstruktionen av det förflutna. En annan viktig teoretisk utgångspunkt för studien är hur minneskategorierna; kollektivt minne, personligt minne, arkivminne och historiskt minne, interagerar med varandra för att forma vår förståelse av det förgångna.           Undersökningen består metodologiskt av två delstudier ? en kvalitativt inspirerad studie av myndighetens egenproducerade handlingar för att utröna agerandet i personarkivsfrågan, och en kvantitativ motsvarighet för att belysa hur detta avspeglats i myndighetens personarkivsbestånd, där källmaterialet bestått i Riksarkivets beståndsöversikt över person- släkt- och gårdsarkiv. Resultatet visar att Riksarkivet under åren 1901-2002 går från att vara en institution med ett ganska svalt intresse för personarkiv till att bli en aktör som på ett aktivt sätt både insamlar och genererar nytt personarkivsmaterial.