Detta examensarbete är en kvalitativ studie med syftet att undersöka hur ett antal klienter och behandlare beskriver sina upplevelser och känslor kring hög respektive låg tillit mellan behandlare och klient. Vi har gjort tre enskilda intervjuer varav två är med klienter och en är med behandlare, samtliga kommer från samma HVB-hem. Vi fann att de klienter som vi intervjuade hade en del gemensamma nämnare i sina berättelser. Exempelvis hade de båda brister i anknytningen i sin barndom och orsaken till deras missbruk handlade om att döva sin ångest. Båda hade tidigare upplevelser av ett svagt samarbete med behandlare och det kunde försvåra behandlingen.

När unga behandlas inom ramen för institutionell tvångsvård finns det några aspekter som är avgörande för behandlingsresultatet; att personalen arbetar samstämmigt och i enlighet med relevanta metoder samt att de upprättar en främjande relation till den unge. Det krävs en kombination av dessa aspekter för att på bästa sätt ge den unge förutsättningar att främja sin utveckling. Föreliggande studie syftar därmed till att undersöka hur personal på tre särskilda ungdomshem, drivna av Statens Institutionsstyrelse, ser på metodtillämpning, relationella aspekter och samstämmighet. Studien bygger på en kvantitativ del som innefattar en enkätundersökning där behandlingspersonalen besvarar hur de ser på dessa aspekter, samt en kvalitativ del där institutionschefer, avdelningsföreståndare och annan personal delger sin syn på hur metodanvändning, samstämmighet och relationella aspekter förhindrar eller möjliggör adekvat behandling. Av materialet framkommer att metodanvändningen uppfattas, av personalen, vara ett hinder för de olika verksamheterna.