Bacillus anthracis is the causative agent of Anthrax, a serious and globally distributed zoonosis affecting a wide range of wild and domestic animals, invariably also humans. However, although known to humans since biblical times, much remains to be elucidated concerning the ecology and transmission of this bacterium. Of particular interest is the Bacillus anthracis spore, the uptake of which is the predominant way to contract Anthrax and which is legendary for its resilience in the environment and thus crucial for persistence and spread of the disease. Hence, the aim of this study is to review the natural transmission of Bacillus anthracis and investigate potential means by which soil persisting Bacillus anthracis spores reach concentrations sufficient to infect susceptible hosts. When reviewing the literature, three different theories can be distinguished. Firstly, ?the incubator area? hypothesis suggests that favourable soil factors, possibly in association with amoebas, may constitute an environment supporting repeated spore-bacterium-spore cycling, thus increasing the local amount of spores.

Mjältbrand är en sjukdom som drabbar både människor och djur. Den orsakas av bakterien Bacillus anthracis som bildar miljötåliga sporer. De kan överleva i jorden i många år och när rätt förutsättningar finns kan vegetativa celler utvecklas och framkalla sjukdom . Mjältbrand, eller antrax förekommer världen över och i Sverige har vi sporadiska utbrott bland framför allt nötkreatur. Syftet med denna litteraturstudie är att utvärdera hur man hanterat olika mjältbrandsutbrott i industrialiserade länder och vilka lärdomar vi kan dra av det i Sverige, där vi dessutom är styrda av epizootilagen.