Forskning har visat att behandlares förståelse för affekter är viktigt i arbete med patienter med psykisk ohälsa. Syftet med denna studie var att undersöka behandlares berättelser om hur de uppmärksammade, påverkades av och kunde använda sig av sina egna och patienternas affekter i arbetet med gruppbehandlingsmetoden Affektskola. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex behandlare som arbetade med metoden. Intervjuerna analyserades med tematisk analys utifrån en abduktiv ansats. Analysen resulterade i tre huvudteman, Behandlare med känsla för affekter, Affektsmitta i arbetet och Utmanande affekter, med åtföljande underteman.

Bakgrund: Forskning har visat att det finns ett samband mellan psykisk och fysisk hälsa och affekter och att affektmedvetenhet och affektreglering har betydelse för upplevelsen av negativa affekter och psykiska symtom. Få som söker vård för psykisk ohälsa erbjuds psykoterapi och det är intressant att undersöka andra psykologiska behandlingsmodeller för affektintegrering. Känsloskola är en något modifierad variant av Affektskola, som är en manualbaserad pedagogisk gruppbehandlingsmetod för affektintegrering. Mycket lite är känt hur den metoden fungerar i ett psykiatriskt sammanhang. Syfte: Att undersöka om psykiatriska öppenvårdspatienters deltagande i Känsloskola hade en positiv effekt på psykiska symtom (SCL-90), alexityma drag (TAS-20) och funktionsförmåga (GAF-självskattning), direkt efter avslutad Känsloskola och sex månader senare, samt om den subjektiva upplevelsen av Känsloskola var ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering. Metod: 37 psykiatriska öppenvårdspatienter inkluderades för deltagande i Känsloskola. Patienterna fyllde i självskattningsformulär SCL-90, TAS-20 och GAF-självskattning före, direkt efter och sex månader efter avslut.