Den 1 januari 1994 reste sig Zapatistgerillan i en revolt och förklarade krig mot den mexikanska staten. Men ganska snabbt stod det klart att Zapatisterna inte var en vanlig gerilla. Efter 12 dagar slöts en vapenvila och det sägs att Zapatisterna inte avfyrat en kula sedan dess. Zapatisterna fick snabbt sympatier från hela världen och genom en seriös politisk agenda presenterade Zapatisterna sina krav och sina idéer om hur det demokratiska projektet kunde radikaliseras. Kampen för ett rättvist och inkluderande samhälle har allt sedan 1994 också bedrivits på ett globalt plan där man genom universella värden som frihet, demokrati och rättvisa utlyst behovet av en dynamisk global rörelse, för att infria dessa för alla världens marginaliserade och förtryckta grupper.

Den 1 januari 1994, samma dag som den Mexikanska staten blev medlem i frihandelsavtalet NAFTA, kunde man höra ett ?¡Ya Basta!? runt om i delstaten Chiapas i sydöstra Mexiko. Denna uppsats behandlar den Zapatistiska motståndsrörelsen utifrån gramsciansk och neogramsciansk teoribildning för att förklara deras kamp som en reaktion på den rådande neoliberalistiska ekonomiska globaliseringen. Genom att studera deras ideologi och handlingar så menar vi att de utgör en del av ett kontrahegemoniskt motstånd beläget inom den nya globala anti-globaliseringsrörelsen som i sin tur utgör en del av det globala civila samhället. Zapatisternas struktur och metod har, som ett resultat av den ekonomiska globaliseringen, omvandlats och anpassat sig för att kunna föra sin kamp och visa på att alternativ till neoliberalismen existerar..