I början av 1950-talet utvecklades en idé att flottan skulle bli lättare. Detta berodde delvis på ekonomiska faktorer samt att flottans större system såsom pansarskepp började bli föråldrade. Den tekniska utvecklingen bidrog även till att system som radarn gjorde intrång. Sjömålsroboten och den trådstyrda torpeden kunde skjutas från mindre plattformar vilket gjorde det möjligt med en lättare flotta. Hotet vid denna tid sågs som Sovjetunionen.

Uppsatsen tar sitt avstamp i ämnet krigsvetenskap och den förändring av försvarsmaktens verksamhet som de kombinerade uppgifterna, insatsförsvar och fredsbevarande insatser har skapat. Den del av krigsvetenskapen som uppsatsen riktas mot är krigföringens grundprinciper och tillämpningen av densamma inom de nya ramar som försvarsmakten agerar inom.Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida en skillnad mellan teori och praktik har uppstått gällande krigföringens grundprinciper. Genom att avgränsa området till taktisk och operativ nivå, de grundprinciper som finns i den svenska marina doktrinen och det svenska Ytstridsvapnet, görs en problemformulering och uppsatsens frågeställning definieras till: Vilka skillnader kan utrönas mellan den teoretiska innebörden av krigföringens grundprinciper och den tolkning av dessa som görs inom dagens svenska Ytstridsvapen?En kvalitativ metod, där litteraturstudier och intervjuer används som forskningstekniker, fastställs som lämplig metod för uppsatsen. Därefter diskuteras validitet och generaliserbarhet samt källorna ur en kritisk synvinkel.