Flera politiska teorier har under 1900-talet talat om hur moderna demokratiska partier riskerar bli mer lika varandra. Denna undersöknings syfte är att undersöka om detta förefaller vara fallet i Sverige mellan åren 1994 och 2014. De teoretiska utgångspunkterna består av två sätt att betrakta demokratisk politisk representation, samt de tre ideologierna liberalism, konservatism och socialism som används för att kategorisera partierna. Program, Valmanifest och hemsidor från partierna har studerats med metoden etnografisk innehållsanalys. Resultaten tyder på att partierna var relativt ideologiskt utspridda år 1994 men har 2014 kommit att bli övervägande liberala.

This thesis studies the indirect effects of Europeanization on national political parties. I argue that Europeanization has affected the way national parties operate, and communicate with the voters, by restricting the national policy space through increased economic and political integration. Furthermore, I argue that the impact of Europeanization is likely to be reflected in electoral manifestos and changed patterns of party competition. Accordingly, Europeanization is hypothesized to change party rhetoric in a cartel-like manner by diminishing voters? expectations, and also by avoiding EU-affairs in electoral manifestos. The hypothesis suggests, moreover, that Europeanization is reflected in convergence among parties regarding the rhetoric concerning EU-affairs. The purpose of the thesis is to examine to what extent the rhetoric concerning EU-affairs has changed in electoral manifestos sinceSwedenjoined the European Union in 1995.

Sverigedemokraterna har nu kommit in i riksdagen, nästa steg enligt Jimmie Åkesson är att få 30 % av rösterna! Med anledning av partiets bakgrund och den debatt som florerat kring deras främlingsfientlighet och annat, tycker jag det är angeläget att undersöka vad partiet står för. Syftet med detta arbete är därför att undersöka och besvara frågan:Vilken syn har Sverigedemokraterna på demokrati och de mänskliga rättigheterna, och visar de samma förhållningssätt till demokrati och mänskliga rättigheter i sitt principprogram och Valmanifest som i andra dokument?Metoden jag har använt för att göra denna undersökning är olika typer av kvalitativ textanalys, först en enklare diskursanalys för att se vad akademiska teorier har för syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Ett antal nyckelbegrepp inom demokrati valdes sedan ut; människosyn, folk-medborgare, stat-nation och kultur-religion, därefter konstruerade jag en modell där jag kunde besvara mina delfrågor genom att i tur och ordning titta på vilken syn på nyckelbegreppen de olika aktörerna hade, genom en aktörscentrerad systematisk textanalys av demokratiteorier och FN:s deklaration och konventioner om de mänskliga rättigheterna. Slutligen gjorde jag en innehållslig textanalys av Sverigedemokraternas principprogram, samt diverse material som jag funnit på deras hemsida, t ex TV-klipp, bloggar mm.Resultatet jag kom fram till är att Sverigedemokraterna inte alltid respekterar de mänskliga rättigheterna, de delar inte den människosyn och syn på kultur, som präglar demokratiteorier och FN.

Den här uppsatsen undersöker hur medielogik och public service-värdena uttrycks i SVT:s partiledarutfrågning hösten 2010. En totalundersökning i form av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys är gjord av samtliga partiledarutfrågningar som sändes i SVT veckorna före valet, samt respektive partis Valmanifest. Fyra frågor mättes först kvantitativt och analyserades därefter kvalitativt med utgångspunkt i vilka medborgargrupper som synliggörs, hur partiledarnas privata angelägenheter exponeras, hur Valmanifestens innehåll överensstämmer med de teman som journalisterna tar upp i utfrågningarna, samt regeringsbildningskomplikationer och samarbetssvårigheter av olika slag. I den kvantitativa analysen framkom att konsumentperspektivet dominerar, men skillnaden är stor i de olika partiledarutfrågningarna. Den personliga exponeringen av partiledarna ger minst utrymme åt dåvarande statsministerkandidaterna Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s), men även åt Maud Olofsson (c).