Män utsatta för våld i nära relationer är en målgrupp som får begränsad uppmärksamhet i vårt samhälle. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur män utsatta för våld i nära relationer bemöts av sociala aktörer, som myndigheter, ideella organisationer och kommunala projekt som arbetar med mansfrågor. För att få en djupare förståelse av bemötandet använde vi en kvalitativ metod och genomförde semistrukturerade intervjuer. Respondenterna som intervjuades var aktiva inom ovannämnda verksamheter, och hade varit i kontakt med män utsatta för våld i nära relationer.Den teoretiska utgångspunkten i studien har främst varit Connells teori kring maskuliniteter. Resultaten visar att verksamheterna i denna studie bland annat arbetar individuellt och psykosocialt med målgruppen.

Med utgångspunkt i begreppet relationskompetens har vi genomfört en kvalitativ studie som försöker belysa lärares resonemang kring det relationella arbete som sker då de möter utsatta barn. Vår empiri bestod av fem kvalitativa intervjuer med lärare som resonerade kring sin relationskompetens och hur den används, i synnerhet i mötet med barn, men även i samverkan med arbetslag, kollegor och föräldrar. Vi valde att använda ett relationellt perspektiv i vår analys, och det hjälpte oss att tolka lärarnas resonemang, samt få en bild av den relationella pedagogikens betydelse i möten med barn som far illa. Max van Manens begrepp mensenkennis (människokännedom) gav oss vidare perspektiv på en lärares relationella arbete och professionalitet. Relationskompetens är fortfarande en underskattad kompetens, trots att diskussionen kring begreppet blivit allt större.

Du är ingen riktig man - En kvalitativ studie om hur socialarbetare arbetar med män som utsatts för våld i nära relationer och hur de hanterar föreställningar som finns i samhället om mänFörfattare: Camilla Andersson Bonnevier och Helena NorströmÖrebro universitetInstitutionen för juridik, psykologi och socialt arbete.SocionomprogrammetSocialt arbete 30-60 hpC-uppsats, 15 hpVt 2012                                                    SammanfattningStudien handlar om våld mot män i nära relationer och syftet är att undersöka hur föreställningar om män som finns i samhället påverkar socialarbetares tankar och agerande i mötet med våldsutsatta män. En kvalitativ metod har använts och sex intervjuer har utförts. De teoretiska utgångspunkterna är genus, maskulinitet och det hegemoniska perspektivet. Resultatet framhäver att respondenterna är medvetna om de föreställningar som finns i samhället. Detta är något som de måste förhålla sig till i mötet med de utsatta männen.

Denna fallstudie tar upp enskilda kvinnors upplevelser i samband med mediala diskurser och identitet utifrån deras position som tidigare utsatta för direkt patriarkalt våld. Vissa diskursiva begrepp diskuteras, exempelvis ?offer?. Centralt för respondenterna är att inte identifiera sig med dessa termer. Våldserfarenheterna har påverkat samtliga respondenter och det präglar hur de förhåller sig till diskursiva termer.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt samhällsproblem som leder till fysisk och psykisk ohälsa. Våldet kan vara både fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt. Män upplever rädsla att förlora sin manliga identitet samt att bli förlöjligade när de söker hjälp. Det finns ringa forskning kring män som är utsatta för våld i nära relationer. Förståelsen och medvetenheten om mäns erfarenheter av våldet, samt deras behov av stöd och hjälp, är begränsade.

BakgrundSedan 1970-talet har studier visat att män och kvinnor utövar våld i nära relationer till liknande grad. Även senare år har studier genomförts som visar att både män och kvinnor kan utöva och vara utsatta för våld i nära relationer.Män som blivit utsatta för våld i nära relationer söker hjälp både hos informella resurser som familj och vänner, samt hos formella resurser som hälso- och sjukvårdspersonal och hjälporganisationer. Männen upplever att de har blivit hjälpta till olika grad. Majoriteten av de män som sökt hjälp från olika hjälporganisationer upplever att organisationerna inte alls varit hjälpsamma, och många gånger har männen upplevt att de blivit dåligt bemötta.SyfteSyftet var att beskriva hur amerikansk hjälppersonal arbetar med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer samt deras tankar och upplevelser runt våldet.MetodSju semistrukturerade intervjuer genomfördes, varav en exkluderades. Intervjuerna transkriberades ordagrant.

Syfte: Syftet med min studie är att genom analys av två filmer som skildrar likartade teman från två olika tidsperioder exemplifiera hur en socialt utsatt miljö och människor i den skildras i svensk spelfilm. Med filmerna som utgångspunkt vill jag skapa underlag för en diskussion om vilka eventuella konsekvenser dessa skildringar kan få för hur de som ser filmerna uppfattar de verkliga miljöerna och dess invånare. I studien undersöks följande frågeställningar: Hur beskrivs den utsatta miljön i de respektive filmerna? Vilka karaktärer används och hur beskrivs dessa? Hur används miljön respektive karaktärerna för att bygga handlingen? Vad kan det innebära att miljöerna respektive karaktärerna i filmerna beskrivs på det sätt som de gör för hur en publik uppfattar de som bor i dessa miljöer i verkligheten?Metod: Utifrån syftet med undersökningen och för att besvara mina frågeställningar har jag gjort en kvalitativ studie i form av en etnografisk innehållsanalys (ECA) av två svenska spelfilmer samt semistrukturerade intervjuer med tre intervjupersoner. I min analys har jag använt mig av socialkonstruktionism så som den beskrivs av Hacking som ett övergipande teoretiskt perspektiv för Pierre Bourdieus teori om det sociala rummet och G.

Varje dag läser, hör och ser vi från massmedia om kvinnor som blir utsatta för våld av män i olika former. Via massmedia förmedlas det till samhället och allmänheten om kvinnor som blir våldtagna, misshandlade och verbalt vanärade. I denna rapport har vi valt att inrikta oss på den grupp våldsutsatta kvinnor som stannar kvar i en otrygg partnerrelation, där de inte kan känna sig trygga i sitt eget hem. De som blir utsatta av våld av sin egen man. Vi har inhämtat och läst in oss på material som belyser Normaliseringsprocessen, Stockholmssyndromet och Duluth-modellen detta för att få en djupare förståelse om varför kvinnor stannar.

Assignments and organizations working with exposed women are more and more common in the Swedish society. Both authorities and nonprofit organizations are working actively to strengthen women?s position in the labor market through incentives and other measures. The study shows that the work with exposed women takes place in cooperation between the parties involved. The purpose of this qualitative study was to look into how the professionals were working with exposed women, in different types of organizations.

Sexuella övergrepp är det mest integritetskränkande brottet som en människa kan utsättas för. Sjuksköterskor kommer att stöta på patienter som blivit utsatta för sexuella övergrepp eftersom det är ett växande samhällsproblem. Syftet med litteraturstudien var att belysa vanliga reaktioner samt sjuksköterskans förhållningssätt till vuxna individer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Resultatet delades in i tre teman: reaktioner, sjuksköterskans förhållningssätt och att komma tillbaka efter sexuella övergrepp. Alla människor är olika och får olika reaktioner, dock är de vanligaste reaktionerna efter sexuella övergrepp att känna skam och skuld, ångest och flashbacks.

Barnavårdscentralen (BVC) är en frivillig men väl socialt accepterad del av barnhälsovården i Sverige. Behovet av stöd på BVC har förändrats över tid och nu dominerar de psykosociala behoven. Barn är beroende av vuxnas omsorg. Eftersom en stor andel av förskolebarnen träffar en BVC-sjuksköterska har hon en viktig roll i att identifiera och hjälpa barn som är utsatta för omsorgssvikt. Syftet med studien är att undersöka BVC-sjuksköterskors erfarenheter av att möta familjer där de misstänker att barn kan vara utsatta för omsorgssvikt och hur de upplever de resurser de har till sitt förfogande för att hjälpa barn och familj.En kvalitativ metod med induktiv ansats valdes och åtta BVC-sjuksköterskor intervjuades.

Denna studie undersöker hur ledare för dramapedagogiskt arbete med utsatta barn och ungdomar upplever och beskriver sin ledarroll. Fokus ligger på hur de beskriver skillnaden mellan dramapedagogik och terapi men främst hur de beskriver och hanterar ett gränsland i en dramapedagogisk verksamhet som kan tippa över i en terapeutisk situation. Tre kvalitativa intervjuer och en mailintervju har gjorts med fyra olika kvinnor, med olika utbildningsbakgrund; dramapedagoger, socionomer och beteendevetare.I resultatet av de fyra kvinnornas beskrivningar utifrån frågeställningarna har tre aspekter kunnat utläsas som viktiga då det gäller att kunna hantera en dramapedagogisk verksamhet för utsatta barn och ungdomar, för att inte hamna i, eller för att kunna hantera att vara i ett gränsland mellan dramapedagogik och terapi. De tre aspekterna ärSYFTET, LEDARROLLEN samt FINGERTOPPSKÄNSLA.

BakgrundBarn i Sverige har en lagstadgad rättighet till god fostran, trygghet och omvårdnad. Trots detta är barnmisshandel ett aktuellt problem och mörkertalet bland antalet anmälningar antas vara stort. Barn som blir utsatta för barnmisshandel löper större risk att få sämre studieresultat och för att senare i livet drabbas av fysiska och psykiska hälsoproblem, jämfört med barn som inte blivit utsatta för barnmisshandel. Barnmisshandel delas in i fyra grupper: fysisk, sexuell och känslomässig misshandel samt försummelse. Fysisk misshandel är en av de vanligaste typerna av barnmisshandel och innefattar bland annat då en vuxen person använder sin fysiska styrka för att skada barnet.

Denna studie i socialantropologi är baserad på kvalitativa intervjuer med tre skolkuratorer. Den handlar om deras uppfattningar om och erfarenheter av hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersproblematiken har sina rötter i kollektivets dominans över individen, patriarkala mönster och kulturkrock. Skolan har ett stort ansvar att se de utsatta eleverna, men det råder skilda meningar om vilka som utsätts. Vanligtvis ses flickor som offer för fäders och bröders våld i familjerna, men skolkuratorernas erfarenheter visar att alla individer i familjer där hedersrelaterat våld och förtryck existerar tycks i varierande grad vara delaktiga i våldet, och att även pojkarna kan vara offer..

Socialtjänstens arbete med flickor i starkt patriarkala familjer har de senaste åren blivit mycket uppmärksammat. Ett flertal rapporter har påvisat svårigheter i arbetet med dessa kvinnor/flickor. Syftet med studien var att undersöka i hur många fall socialsekreterare rapporterat att de kommit i kontakt med unga flickor/kvinnor i åldern 13-20 år som misstänktes vara utsatta för våld i hemmet. Syftet var också att undersöka hur socialsekreterarna benämnde våldet och vad som var särskiljande för ett hedersrelaterat våld i förhållande till annat våld i familjen. Studien byggdes på en i huvudsak kvantitativ metod, då jag personligen intervjuade ca 32 socialsekreterare utifrån ett fast frågeformulär med öppna och slutna frågor.