En åtgärd som allt mer förespråkas runt om i världen för att uppnå en hållbar utveckling är att planera för öppen dagvattenhantering genom att bland annat återställa våtmarker och uppföra dammar och diken. Att dessa åtgärder även innebär fler potentiella habitat och större populationer av myggor, som kan vara vektorer för smittor, är dock ett problem som sällan diskuteras i planprocessen.Planprocessen förutsätts vara en rationell process som tar hänsyn till alla ståndpunkter och leder till den bästa lösningen. I detta arbete framkommer dock indikationer på att planprocessen kring öppen dagvattenhantering snarare går att betrakta som ett utslag av makt där handlingsutrymmet över problemformuleringen varit avgörande. Planprocessen förefaller att genom subtila maktordningar stärka vissa aktörers inflytande på andras bekostnad. Detta har medfört att ett biologiskt och tekniskt synsätt tycks dominera föreställningen om vad öppen dagvattenhantering innebär, vilket lett till att de medicinska synpunkterna inte kommit till uttryck utan exkluderats från planprocessen..

Denna studie belyser maktspelet mellan konkurrerande intressen om landskapet, där olika idéer och ideologier men framförallt diskursiva maktförhållanden har en framträdande roll. Det övergripande syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för moderniseringen i det svenska landskapet, genom att beskriva och analysera förändringarna i markanvändning avseende våt- och myrmarker, med ett tidsfokus mellan ca. 1920-talet till 1960- talet. En fallstudie specifikt av Lina myr på Gotland avses genomföras, inklusive en diskursanalys av debatten mellan jordbruket och naturskyddet, med stöd i gotländska dagstidningar.[1]I studien ses det rationella jordbruket med ekonomiska drivkrafter tydligt dominera naturvårds-intressen, men visar också på en perspektivförskjutning mot naturskyddet över tid. Studien visar att och hur människors olika idéer och värderingar av landskapet haft stor betydelse för moderniseringens fortskridande samt att och hur det sociala landskapet kunnat ha en avgörande inverkan på det lokala utfallet i landskapet - med den diskursiva maktordningen ständigt närvarande.

Hörneborg ligger på en udde i sjön Hörnsjön i Olofströms kommun i Blekinge län. En utgrävning av borgen gjordes 1997 för att fastställa funktion och ålder. 14C dateringar visade att borgen var byggd cirka 1030-1250 e.Kr. och förstördes genom brand någon gång mellan 1290 och 1420 e. Kr.

Mösseberg är ett platåberg med intressant natur med en stor variation av biotoper och växtarter. I det här projektet har inventeringar utförts i bland annat slåttermarker, torrbackar, raviner, rasbranter, extremrikkärr och ädellövskog. Projektets syfte är att inventera 25 hotade eller sällsynta växtarter i Falköpings kommun, efter ett delmål i Falköpings naturvårdsprogram. Det är också en uppföljning av ett examensarbete som utfördes 2008 inom samma område. I projektet undersöktes hur arternas status har förändrats sedan tidigare år, vad anledningen till förändringen är samt vilka skötselåtgärder som kan förbättra arternas status i framtiden.

Mösseberg är ett platåberg med intressant natur med en stor variation av biotoper och växtarter. I det här projektet har inventeringar utförts i bland annat slåttermarker, torrbackar, raviner, rasbranter, extremrikkärr och ädellövskog. Projektets syfte är att inventera 25 hotade eller sällsynta växtarter i Falköpings kommun, efter ett delmål i Falköpings naturvårdsprogram. Det är också en uppföljning av ett examensarbete som utfördes 2008 inom samma område. I projektet undersöktes hur arternas status har förändrats sedan tidigare år, vad anledningen till förändringen är samt vilka skötselåtgärder som kan förbättra arternas status i framtiden.

Från förhistorisk tid till 1800-talets modernisering av jordbruket, har våtmarkerna spelat en betydande roll för människans val av bosättning och överlevnad. Man vet att i till exempel Skåne och Mälardalen är hela 90 % av våtmarkerna borta. Våtmarker tillhör landets mest artrika naturtyper. Fortsatt Utdikning av våtmarker skulle leda till en stor utarmning av faunan och floran. Dessutom är det sedan länge känt att våtmarker fungerar som närsaltfällor. Eftersom olika utsläppsbegränsande åtgärder varit otillräckliga, har anläggning av våtmarker blivit en viktig åtgärd för att minska kväveutsläppet till havet. Fram till 1960-talet dikades våtmarker ut med statliga bidrag för att öka mängden jordbruksmark.