Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling.En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus.

Idag finns få studier gällande könsskillnader inom hörselvården, däremot finns forskning inom andra vårdområden. Hörselvården består bland annat av rehabilitering, där den tekniska hörselrehabiliteringen är en stor del. Den innefattar främst utprovning av hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel.    Syftet med denna studie är att undersöka om det finns några skillnader mellan män och kvinnor gällande den tekniska hörselrehabiliteringen.    Metoden för studien är kvantitativ och deskriptiv. En journalgenomgång inom ett enskilt landsting genomfördes. Totalt ingick patientjournaler för 56 personer i undersökningen.

Läpp-, käk och gomspalt (LKG) kan medföra svårigheter med tal, artikulation och röst. Enligt tidigare forskning har vuxna individer behandlade för LKG liknande förekomst av röstavvikelser som kontrollpersoner utan spalt. Syftet med denna studie var att undersöka grad av röstavvikelser hos vuxna patienter behandlade för enkelsidig LKG och kartlägga eventuella samband mellan röstavvikelser och kirurgiska metoder för gomslutning, kön och operation med eller utan svalglambå samt jämföra röstresultat med data från individer utan LKG. Sjuttio patienter behandlade för enkelsidig genomgående LKG deltog i studien, varav 45 patienter hade opererats med gomslutning i en seans och 25 patienter hade opererats i två seanser. Elva av patienterna i patientgruppen hade genomgått svalglambåoperation.

Syfte och frågeställningarHuvudsyftet med denna studie var att se om ett vertikalhopp eller ett trippelhopp uppvisade större känslighet att identifiera skillnader mellan opererat och icke-opererat ben i jämförelse med ett horisontalhopp hos individer som genomgått främre korsbands(ACL)-rekonstruktion.Studien syftade även till att undersöka om individens kön påverkade resultatet och om prestationen på de olika hoppen hade ett samband med isokinetisk benstyrka respektive det knäspecifika instrumentet KOOS, The Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score.Metod17 försökspersoner, 9 män och 8 kvinnor (medelålder 28 år) deltog i studien. De hade alla genomgått primär Unilateral ACL-rekonstruktion i genomsnitt 7 månader tidigare. Vid ett och samma mättillfälle utfördes ett isokinetiskt styrketest samt tre funktionella hopp: vertikalhopp (?Jump and Reach?), trippelhopp samt horisontalhopp. KOOS fylldes i av försökspersonerna runt samma tidpunkt (nätbaserat frågeformulär för utvärdering av patientens upplevelse av sitt knä och knärelaterade besvär).ResultatVertikalhoppet uppvisade en högre sensitivitet i jämförelse med horisontalhoppet vid test 7 månader efter ACL-rekonstruktion.Gällande de absoluta värdena (opererat ben) uppvisade både vertikalhoppet som trippelhoppet ett statistiskt samband med explosiv quadricepsstyrka (240grader/sekund), r=0,75 respektive r=0,73.Inget samband kunde ses mellan hopp och resultatet på KOOS.Inga könsskillnader hittades.SlutsatsResultaten visar att vertikalhoppet är ett mer sensitivt test för att identifiera funktionella nedsättningar i ACL-rekonstruerat knä i jämförelse med horisontalhoppet som ofta används som ?gold standard? i forskning och i den kliniska vardagen.En enkel och billig testmetod för vertikalhoppet, ?Jump and Reach? som användes i denna studie visar liknande resultat på sensitiviteten i jämförelse med datoriserade mätmetoder som är dyra och ofta inte tillgängliga i sjukgymnastens kliniska vardag..

Bakgrund:I samband med utvärdering efter främre korsbandsoperation (acl-operation) finns det en diskrepans mellan funktionella tester och upplevd knäfunktion före uttröttning. Få studier finns där effekten av fysisk uttröttning utvärderas avseende idrottares upplevda knäfunktion. Syfte:Syftet med denna studie var att i samband med återgång till idrott 6-12 månader efter acl-operation, utvärdera om tillit till knäet, förmåga att ta i samt hopprestation skiljer sig mellan opererat ben och icke-opererat ben före och efter kortintensiv generell uttröttning. Metod:18 personer mellan 17-48 år (9 män och 9 kvinnor), vilka 6-12 månader innan testtillfället hade genomgått primär Unilateral acl-rekonstruktion, deltog i studien. Vid ett och samma tillfälle genomfördes tre funktionella hopptester på respektive ben; trippelhopp, triple crossoverhopp samt sidohopp. Testerna genomfördes både före och efter kortintensiv generell uttröttning. Inför samt efter varje hopptyp och både före och efter uttröttning, skattade försökspersonerna sin tillit och förmåga att ta i genom VAS-skattning. Resultat:Hopplängd/prestation samt förmåga att ta i var sämre i det opererade än i det icke-opererade benet, utom för sidohoppet.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie har varit att studera de fysiologiska kraven för BMX cykling, samt att jämföra kapaciteten på svenska topp cyklister för att se vilka skillnader som råder gentemot kraven. Under arbetets gång ska följande frågor besvaras: Vilka krav ställs på cyklistens fysiologiska egenskaper? Hur står sig svenska topp cyklister i jämförelse med referensdata från toppnationer?Metod: Kravanalysen arbetades fram via observation av idrotten samt av egen erfarenhet som aktiv för att fastställa vilka fysiologiska egenskaper som kan tänkas utsättas för mest belastning, dessutom granskades vetenskapliga artiklar som berör BMX samt andra cykeldiscipliner som förhåller sig inom liknande arbetstider.  För kapacitetsstudien testades 3 herrar (ålder 22 ± 4,36 år, vikt 70,4 ± 2,09 kg, längd 175 ± 5 cm) samt en dam (ålder 21, vikt 58,8, längd 169 cm), samtliga vana med daglig träning samt tävlandes på elitnivå. Studien delades upp i två dagar, fälttester respektive laboratorietester.

This composition deals with questions concerning the ongoing construction of gender among personnel in different project for young girls and young boys ( ages 14): its conditions and meanings and how personnel form and mediate gender experience. The aim of this essay is to investigate how gender is made in everyday practise in three projects which address to either young girls or young boys, and to examine how the formation of gender interplays between conceptions among personnel and the practise in the projects. Central questions are: How describes the practical work and the needs of girls and boys in the project? And does the gender-segregated work justified in the projects? Qualitative methods are used to answer these questions. We made qualitative interviews among personnel from three projects, Ellen, Allan and DISA.