Många försvarsanalytiker och luftmaktsteoretiker har sedan 1990-talet gjort gällande att teknisktavancerade så kallade UCAV farkoster, kan komma att ersätta eller komplettera många av de idagmest avancerade stridsflygplanens uppgifter. Dessa förväntningar har inte infriats. De beväpnadeUAV som nu används i pågående operationer skulle mer kunna liknas vid beväpnade propellerdrivnasegelflygplan och utvecklingen av dessa kan sägas ha varit mer pragmatisk än innovativ.Utvecklingen skulle kunna förklaras som två olika utvecklingsspår, Armed UAV och UCAV. Undersökningenvisar att det är Armed UAV:s egenskap, uthållighet som gör att den är ett så efterfrågatsystem i dagens lågintensiva konflikter. UCAV å andra sidan har visat sig vara både dyrareoch komplexare än man tidigare förutsåg, men framförallt är dess egenskaper hastighet, autonomioch signaturanpassning i dagsläget inte efterfrågade..

Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster.

The United States use of Unmanned Combat Aerial Vehicles (UCAV) or drones for targeted killings of terrorists has been on the rise in recent years and the method has become the core element of president Obamas strategy in the war against terror. This study examines the deterrent effect of targeted killings on terrorism using UCAV/drones as a method of counterterrorism. Building on the literature on counterterrorism, UCAV, targeted killings, deterrence theory and statistics on terrorism the study provides a case study of the CIA drone operations in Pakistan between the years 2004-2010. The goal has been to analyze drone operations and the extent of terrorism from the beginning of the drone campaign until 2010. This as a means of identifying possible trends in terrorism activity due to the occurrence of drone strikes.

Syftet med denna uppsats är att jämföra/analysera förmågorna till Suppression of Enemy Air Defences (SEAD) hosJAS 39 och en svensk UCAV år 2015. Årtalet 2015 är valt för att flera bedömare anser att det är först vid dennatidpunkt som en Unmanned Combat Air Vehicle (UCAV) har en utvecklingsnivå som tillåter att de sätts in i SEADuppdrag.I uppsatsen redovisas vilka krav som ställs på en plattforms sensorer och bekämpningsförmåga för attgenomföra ett SEAD-uppdrag mot två utvalda typer av mål. Därefter sker en jämförelse mellan de båda farkosternasförmåga att detektera respektive bekämpa de båda målen. Resultatet visar att JAS 39 som bemannad plattform har enfördel i de fall då operationer är hårt styrda av Rules of Engagement (ROE), särskilt gäller detta vid fredsbevarandeoperationer. Uppsatsen visar även att flygplanradarns förmåga att upptäcka och identifiera markmål är beroende avinförandet av en SAR-mod.

The United States use of Unmanned Combat Aerial Vehicles (UCAV) or drones for targeted killings of terrorists has been on the rise in recent years and the method has become the core element of president Obamas strategy in the war against terror. This study examines the deterrent effect of targeted killings on terrorism using UCAV/drones as a method of counterterrorism. Building on the literature on counterterrorism, UCAV, targeted killings, deterrence theory and statistics on terrorism the study provides a case study of the CIA drone operations in Pakistan between the years 2004-2010. The goal has been to analyze drone operations and the extent of terrorism from the beginning of the drone campaign until 2010. This as a means of identifying possible trends in terrorism activity due to the occurrence of drone strikes.

Luftstridskrafter har spelat en betydande roll i senare tiders Peace Support Operations (PSO). Obemannade flygande system har varit en del av dessa insatser, hur kommer rollfördelningen att vara i framtiden? Syftet med uppsatsen är att undersöka och göra en bedömning avseende hur obemannade flygsystem kan utnyttjas och ha en roll i framtida Peace Suport Operations. Litteratur- och dokumentstudier, föreläsningar och intervjuer ligger som faktabakgrund för bedömningen av hur en framtida PSO kan se ut samt vilken roll obemannade flygsystem kan ha i en framtida Peace Suport Operation. Jämförelse har skett mellan bemannade och obemannade flygande system varvid fördelar och nackdelar har belysts.

Obemannade flygfarkoster, så kallade UAV, har länge används för militära ändamål. Dessa ändamål har främst varit underrättelseinhämtning i form av spaning för att ge markförband bättre beslutsunderlag. De används idag i konflikter som den i Afghanistan där de relativt obehindrade kan operera i luften utan att motståndaren kan påverka dem.Anledningen till denna frihet beror på den kontroll av luftrummet som uppnåtts genom så kallade luftförsvarsoperationer. Dessa operationer syftar till att skapa den kontroll av ett luftrum som en part vill ha eller anses sig behöva för att kunna genomföra mark- eller sjöoperationer. Dessa är indelade i olika uppdragstyper som ställer olika krav på flygplattformen beroende på uppdrag, det kan till exempel vara attack- eller jaktuppdrag.

Obemannade flygfarkoster har varit omtalat sedan kriget mot terrorn startade 11 september 2001 och det förekommer fortfarande frågor kring hur systemet nyttjas och om det är moraliskt korrekt. Det finns många användningsområden för farkosterna som exempelvis lägesuppfattning, sökandet av försvunna personer, attackuppdrag med flera. Studien undersöker hur farkosterna används inom attackföretag samt den militära nyttan av systemet. Eftersom det finns olika uppfattningar kring hur systemet används i krig och konflikt så kommer studien att redogöra för olika uppfattningar samt att konkretisera dessa.Det moraliska synsättet på Unmanned Combat Aerial Vehicle, UCAV, i konflikt och krig skiljer sig åt. De som talar emot systemet menar att detta i sig är hotet och inte hur det nyttjas.

On the 13th of June 2005 the Minister of Defence, Leni Björklund, was subjected to a formal complaint addressed to the Committee on the Constitution concerning her handling of a specific co-operation project with France. The project concerned the development of a technology demonstrator for an UCAV called Neuron. The reason for the complaint was that the Minister of Defence had failed to present the project to the parliament and thus bypassed a parliamentary decision. Such negligence might be considered unlawful under the Swedish Constitution. The issue became public during an unscheduled meeting with the Committee on Defence, a meeting that was arranged at the request of the Minister of Defence.

Uppsatsen diskuterar möjliga lufthot mot Sverige i dag och i framtiden intill ca 2020 ur ett teknisktperspektiv, samt föreslår att kryssningsrobotar samt autonoma substridsdelar från dessa bör varadimensionerande för utformningen av det svenska luftförsvaret.Stridsdelar med såväl konventionella-, massförstörelse-, som möjliga framtida vapen behandlas. Somvapenbärare diskuteras flygplan, helikoptrar, obemannade farkoster (UAV/UCAV), kryssningsrobotar,ballistiska missiler och satelliter..