Syftet med vår studie var att undersöka hur journalister väljer att efter tio år återspegla den tsunami som inträffade i Sydostasien 2004. Vi har tittat på hur journalister berättar om katastrofen, vad de rapporterar om och vilka aktörer som yttrar sig i rapporteringen. Vi har även tittat på hur den återspeglande rapporteringen skiljer sig från den som florerade under Tsunamikatastrofen. 2004 verkade journalister under en pågående katastrof, vilket gör att katastrofen inte blir lika känslomässigt påtaglig 2014.Metoden vi använt är en kvantitativ innehållsanalys, där vi tittat på det manifesta innehållet i 233 tidningsartiklar från 42 svenska tidningar. Resultatet analyserade vi med hjälp av tidigare forskning och teorier kring bland annat journalistens arbetsrutiner under både vardagliga och extraordinära förhållanden.Våra resultat visar att rapporteringen 2014 främst handlar om bearbetning, sorg och livet efter Tsunamin och att majoriteten av de aktörer som yttrar sig i artiklarna är drabbade/anhöriga och från Sverige.

Bakgrunden till den här uppsatsen är den senaste tidens oroligheter i världen, terrorattacker och naturkatastrofer som Tsunamin. Dessa skapar rädsla hos människor och det minskar benägenheten att resa. Det drabbar resebolagen då de på grund av detta förlorar kunder. Vi har haft frågeställningen: ?hur planerar och hanterar resebranschen risk och osäkerhet?.