I uppsatsen undersöks den period då den svenska ekonomin uppnår den fulla sysselsättning som sedan blev normen för hela efterkrigstiden. I arbetet genomförs en sammanställning av fackföreningarnas arbetslöshetsstatistik som publicerats i Sociala meddelanden varje månad under perioden 1935-1948. Materialet har därefter bearbetats och utifrån förbundsredovisningen har arbetslöshetsserier skapats för sju av industrins delbranscher. Utifrån bearbetningen sammankopplas arbetslöshetsstatistiken för respektive sektor med de uppgifter om förädlingsvärden, sysselsättning och löner som publicerats i den officiella industristatistiken och som ett resultat av arbetet med svenska historiska nationalräkenskaper.Med hjälp av materialet prövas två hypoteser som kan härledas från den  Nykeynesianska teorin för arbetsmarknaden. Den första hypotesen berör sambandet mellan löneutrymme, löner och arbetslöshet.

This paper analyzes the Swedish labor market during the interwar and early postwar period within the framework of modern labor market theory. The development of unemployment during this period - according to the commonly cited source of labor union reports - represents a conundrum for research. The unemployment rate rose after the initial diverse shock of 1921 and stayed at a permanently higher level for the rest of the interwar period. This development was reversed after World War Two when the unemployment rate decreased and stayed permanently low for the rest of the postwar period until the oil price chock of the 1970s.In a first step the available sources of unemployment statistics is investigated and compared. The general conclusion is that the labor union reports overestimate the level of economy wide unemployment while being a reasonably good indicator of movements in the rate.