Marinen måste i framtiden kunna hantera uppdragstaktik och kommandostyrning, i hela konfliktskalan såväl nationellt som internationellt.Detta ställer höga krav på nyanserad användning av marina stridskrafter. Uppsatsens syfte har varit att klarlägga om det föreligger skillnader i val av ledningsmetoder vid ledning av marina förband.I denna studie har jag funnit att det finns ingen klar gräns mellan kommandostyrning och uppdragstaktik. Begreppen är svårdefinierade och tolkas på olika sätt av olika individer. Utbildning, erfarenhet, förbandstraditioner samt motivation och vilja kan vara exempel på faktorer som påverkar den enskildes uppfattning om huruvida det är ledning genom uppdragstaktik eller kommandostyrning.Det förefaller också vara så att kommandostyrning kommer bäst till sin nytta vid lägre konfliktnivåer samt vid funktionsledning. För att säkerställa ledningskvalitet, kommer chefer i mer komplexa och svår överskådliga situationer tvingas till delegering av beslutsrätten, om hur uppgifter skall lösas till underställda chefer.