"Demokrati är ingenting vi kan lära barnen, demokrati är något vi lever och bygger tillsammans i en ständigt pågående process"(Åberg & Lenz Taguchi, 2005, s,64). Mitt intresse för barns inflytande har växt fram under de senare åren då jag arbetat på förskola. Jag har valt barns inflytande för jag tycker barns tankar och ideér behöver synliggöras mer i förskolans verksamhet än vad som görs idag. Min erfarenhet är att det finns en stor vilja att ge barnen större delaktighet och inflytande men att det är svårt att genomföra det i praktiken. Detta arbetet handlar om hur jag och mina arbetskamrater, i ett utvecklingsarbete, provar en metod för att öka barnens inflytande över sin vardag.

Syftet med min diskursanalytiska uppsats har varit att förstå vad som händer i ett jämställdhetsprojekt inom förskolan där kunskap ses som viktig. Detta har jag undersökt genom frågeställningen: hur kan pedagogers subjektspositioner visa på kunskap, emancipation, förändring, makt och motstånd? Den teoretiska ramen består av poststrukturalistiska teorier hämtade från Lenz Taguchi, Foucault, Davies och Rose och det empiriska materialet är pedagogers och handledares utvärderingar från förskoleprojektet JämFör i Västerbotten. Textanalysen visar att de normativa inslagen består av ?att upptäcka?, ?att få ett seende? och ett ?tänk?, vilket förväntas leda till pedagogens frigörelse.

Bakgrunden till detta examensarbete är ett behov av att införa vibrationsmätning i form av ett tillståndsbaserat underhåll vid AB Sandvik Coromants produktionsanläggning i Gimo. Underhållsarbetet på AB Sandvik Coromant i Gimo bedrivdes vid tidpunkten för studien som avhjälpande och förebyggande med olika fasta underhållsintervaller. Att införa tillståndsbaserat underhåll skulle kunna reducera kostnaderna, samt medföra en ökad uppföljning av varje maskin i form av hälsotillstånd. Målsättningen med examensarbetet var att utvärdera vibrationer som mätmetod. Arbetet har innefattat fyra, huvudsakliga moment.

Syftet med min diskursanalytiska uppsats har varit att förstå vad som händer i ett jämställdhetsprojekt inom förskolan där kunskap ses som viktig. Detta har jag undersökt genom frågeställningen: hur kan pedagogers subjektspositioner visa på kunskap, emancipation, förändring, makt och motstånd? Den teoretiska ramen består av poststrukturalistiska teorier hämtade från Lenz Taguchi, Foucault, Davies och Rose och det empiriska materialet är pedagogers och handledares utvärderingar från förskoleprojektet JämFör i Västerbotten. Textanalysen visar att de normativa inslagen består av ?att upptäcka?, ?att få ett seende? och ett ?tänk?, vilket förväntas leda till pedagogens frigörelse.

Sammanfattning Syftet med vår undersökning har varit att undersöka hur dokumentationerna ser ut och om barn är delaktiga i de dokumentationer som vi har sett på förskolor. Vårt syfte har också varit att se hur pedagoger går tillväga vid dokumentation och på vilka sätt pedagoger använder dokumentationer för vidare utvecklingsarbete. Våra frågeställningar har varit: Hur ser dokumentationer ut? Vad säger förskollärare om dokumentationer? Vad säger barn om dokumentationer? Vi har även ställt frågan på vilka sätt är barnen delaktiga i dokumentationerna? Vi har inte hittat så mycket aktuell forskning inom detta ämne. Vi har främst använt oss av studier gjorda av Hillevi Lenz Taguchi, Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson, Christina Wehner-Godée samt Elisabeth Arnér. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med förskollärare och barn.

Vi har båda stött på dokumentation under vår verksamhetsförlagda tid, men vi har inte riktigt förstått vilken betydelse denna kan ha för verksamheten. Utifrån vår gemensamma nyfikenhet om vad förskollärare dokumenterar och framförallt varför, har detta sedan blivit utgångspunkten för vårt examensarbete. Syftet med vår undersökning har sedan varit att ta del av respondenternas erfarenheter och tankar kring dokumentation. Vi ville veta hur de ser på dokumentation och vilken betydelse den har för dem. Utifrån våra frågeställningar ville vi ta reda på vad och varför förskollärarna dokumenterade samt hur de gick tillväga vid en dokumentation. Vi valde att utföra vår undersökning på tre förskolor i Malmö och i Svedala kommun. Vi använde den kvalitativa intervjun som metod då vi intervjuade fyra förskollärare.

The purpose of this study is to shed light on how teachers on the upper secondary Arts with Music programme use movement in their teaching of music, and how they approach movement as an educational tool, by investigating the following three issues:1. What significance does movement have for teachers on the Arts with Music programme?2. How do teachers on the Arts with Music programme regard movement as an educational tool in the teaching of music?3.

SammanfattningGenom denna studie ville jag utforska den agens som uppstår i mötet mellan barnen och den pedagogiska dokumentationen samt hur posthumanistiskt inspirerade analyser av re-visittillfällen kan bidra med förståelse för de yngsta barnens möjlighet till kommunikation och meningsskapande genom den pedagogiska dokumentationen. Jag observerade och filmade re-visittillfällen där en grupp yngre barn möter dokumentation för att få syn på vad som sätts igång i detta möte. Genom att använda en posthumanistisk ansats betraktas inte bara människor, utan också ickemänniskor som agentiska, de gör och genererar förändring (Lenz Taguchi, 2012:12). Tänkande, intention och kommunikation brukar betraktas som mänskliga förehavanden men i ett posthumanistiskt perspektiv betraktas det som fenomen som uppstår i intra-agerande mellan olika agenter. Analyser av filmsekvenserna gjordes utifrån Barads (2007) diffraktionsbegrepp och Lenz Taguchis (2012) begrepp om cirkulära och horisontella rörelser vilka beskriver processerna i användandet av pedagogisk dokumentation.

Detta är en etnografisk undersökning med socialkonstruktionistisk ram med syftet att synliggöra hur barn använder det material som utomhusrummet erbjuder till sitt eget subjektsskapande. Detta medför att undersökningen utgår från synen på förskolebarn som en kompetent och kulturskapande människa. För att undersöka detta används frågeställningarna; Hur använder förskolebarn det material som utomhusrummet erbjuder? Vad använder de materialet till? Vad berättar barnen med hjälp av materialet? Studien handlar om förskolebarnens användande, utforskande och experimenterande i utomhusrummet utan direkt medverkan av pedagogerna, i den fria utomhusleken. Med hjälp av fotodokumentation, mikrointervjuer, loggbok och bildelicitering synliggörs det som händer utanför den pedagoginitierade verksamheten i förskolans utomhusmiljö.

Misogyny in gaming culture ? a qualitative discourse analysis of the reproduction of patriarchal dominance in the gaming culture is based on Teun A. van Dijk's belief that a dominant group continuously produces and reproduces its social dominance over a subordinate group by using the language. The members of this group do not simply do this by being. A person does not want to risk damaging its reputation which makes the dominant group forced to use various strategies to reproduce its dominance.

Syfte: Syftet med mitt arbete var att undersöka vad Reggio Emilia-filosofin säger om barn med särskilda rättigheter samt att få en bild av hur Reggio Emilia-filosofin tillämpas i pedagogernas respektive verksamheter.Teori: Studien grundade sig på frågeställningen om och hur Reggio Emilia som pedagogisk filosofi lämpar sig för barn med särskilda rättigheter. En utgångspunkt var att tillämpning av Reggio Emilia-filosofin bör ligga väl i linje med läroplanens värdegrund för förskolan samt synsätt och med det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling. Barsotti (1997), Jonstoj och Tolgraven (2001) samt Åberg och Lenz -Taguchi (2006) har presenterat tankar och teorier i litteratur som legat till grund för denna studie. För de mer teoretiska utgångspunkterna har Säljö (2009) samt tolkningar av Bråten (1998) om Vygotskijs teorier varit viktiga fakta och inspirationskällor. Några centrala begrepp som jag valde att koncentrera mig på inom teorin var språk och kommunikation.Metod: Jag använde mig av en kvalitativ intervjuundersökning för att få en bild av tjugo aktiva pedagogers förhållningsätt runt Reggio Emilia-filosofin och hur den tar sig uttryck i den vardagliga verksamheten.

Med den här uppsatsen vill vi synliggöra hur barn kan använda bilder i sitt subjektsskapande, samt hur vi pedagoger kan arbeta med bilder utifrån ett ?denormaliseringsperspektiv?. Med det menar vi att försöka synliggöra, förskjuta och förändra de betydelser som barn och pedagoger lägger i begreppet normalitet. Med andra ord handlar det om att utmana dominerande diskurser och normer kring vad som kan betraktas som ett riktigt och önskvärt sätt att vara och leva, och visa att de inte är så entydiga, stabila och ?naturgivna? som vi ibland upplever dem.