År 1993 startade en verksamhet på Lärarhögskolan i Malmö som fick namnet Syo-jouren. Detta innebar en verksamhet som bedrevs från en fast plats där de studerande fick möjlighet att omsätta sina förvärvade kunskaper praktiskt. Dessa kunskaper kunde människor av alla slag få ta del av genom att de besökte Syo-jouren för att få oberoende och kostnadsfri vägledning samt information om utbildningar och yrken. Sju år senare i september år 2000 lämnade jouren av olika omständigheter sin ursprungliga lokal och flyttade till Studentcentrum där den tidigare bland allmänheten, så populära verksamheten började tappa sin form genom att det var två olika organisationer med olika mål som möttes. När vi påbörjade vår utbildning hängde Syo-jourens verksamhet lite "i luften" genom att den inte längre hade någon fast lokal utan istället var utspridd på olika praktikplatser. Detta gjorde att det var lite svårt att förstå vad som egentligen var syftet med verksamheten och vår tanke med undersökningen blev att försöka ge en samlad bild av Syo-jourens utveckling, kombinerat med en historisk tillbakablick.

Syftet med detta examensarbete var att anpassa webbtexter omTjejjouren Meja till tjejer i åldern 12-20 år och att utforma dessa så att de inger trygghet hos mottagaren. Genom att utgå ifrån den otrygghet tjejer kan känna när de ska kontakta jouren skapades texter som ska göra så att tjejer vågar söka stöd. Arbetet fokuserar på språklig och innehållsliga aspekter som är viktiga för att mottagaren ska känna sig trygg med texterna..

I en fallstudie som är tänkt att utgöra en del av en större utvärdering har en kvinnojour i en medelstor svensk stad undersökts avseende måluppfyllnad och kundnöjdhet samt framtida utvecklingsmöjligheter. Med utgångspunkt i ett genusperspektiv och med tyngdpunkten lagd på brukarnas upplevelse av behov, förväntan och resultat har jourens verksamhet studerats. Med hjälp av dokumentstudier, halvstrukturerade intervjuer enskilt och i grupp samt enkäter har bilden av en behövd och omtyckt verksamhet vuxit fram. Särskilt då det gäller psykisk hälsa, rädsla och självförtroende men även för andra problemområden har det stöd jouren erbjuder visat sig vara betydelsefullt. Den största förändring som skett på individnivå är att det fysiska våldet har upphört.

Ambitionen i denna studie är att synliggöra hur en lokal kvinnojour i Malmö arbetar med ett barnperspektiv samt vilka faktorer som kan ha försvårat respektive främjat implementeringen av det. Detta då kvinnojouren under tre år haft ett barnprojekt, vilket syftat till att implementera ett barnperspektiv i jourens verksamhet. Denna kvalitativa studie är inspirerad av processutvärdering som metod och baseras på intervjuer med socialsekreterare, anställda på jouren och en representant från Rädda Barnen. För att analysera hur de arbetar med ett barnperspektiv har jag utgått från delaktighetsperspektivet och omsorgsperspektivet, båda centrala begrepp i Barnkonventionen. För att analysera vilka faktorer som kan ha främjat respektive försvårat implementeringen av ett barnperspektiv har jag bland annat utgått från organisations- och implementeringsteorier.

Studien syfte är att söka reda på hur våldsutsatta kvinnor använder samt håller en social interaktion via sociala medier, främst facebook. Det finns även en avsikt att söka reda på hur anställda på kvinnojourer beskriver användandet av sociala medier. Genom fem semistrukturerade samtalsintervjuer har resultatet visat att det finns ett behov för kvinnor utsatta för våld att använda sig av sociala medier. Framförallt vad gäller kontakten med de nätverk som de annars kan bli isolerade ifrån under tiden som de lever i förtyck och tiden efter, när många upplever sig som väldigt isolerade. Det finns en bristande kunskap kring användandet av sociala medier och det säkerhetstänkande som behövs för att använda detta nya sätt att kommunicera vilket visat sig i de intervjuer som genomförts.

Sverige framställs ofta som ledande inom jämställdhet. Trots detta verkar steget från att tala om jämställdhet till att tala om feminism göra stor skillnad. Tidigare studier visar på att jämställdhet framställs som något självklart, men att jobba aktivistiskt eller benämna sig som feminist ? det väcker starkt motstånd från många håll. Syftet med denna studie är att undersöka hur man inom en kvinnorättsorganisation talar om motstånd.

Jag har gjort en fallstudie av Systerjourens Somaya, en kvinno- och tjejjoursverksamhet som drivs huvudsakligen av muslimska kvinnor. Mitt övergripande syfte har varit att ge en holistisk beskrivning och förståelse för verksamheten utifrån dens fysiska och sociala sammanhang, och utgå från det unika i Systerjouren Somayas sätt att arbeta med kvinnofridsfrågor. Jag har försökt fördjupa mig i frågor som rör förklaringar till att verksamheten kom till, vilken roll religion och etnicitet spelar i verksamhetens arbete, vilka förutsättningar de muslimska kvinnorna har för att driva jourarbete i den aktuella kontexten samt om och i så fall varför det finns ett behov av en kvinno- och tjejjoursverksamhet i Sverige som drivs av största delen muslimska kvinnor. I min undersökning har jag valt att använda fallstudiemetodik som är en omfattande undersökningsmetod med vilken man kan ta nytta av kvalitativa och kvantitativa data. Jag har främst använt mig av kvalitativa intervjuer med fem utvalda anställda och volontärer inom Systerjouren Somaya.