I denna uppsats undersöktes genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer hur elever i gymnasieskolan upplevt att få en diagnos på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De intervjuade skulle samtliga ha fått diagnosen inom de tre senaste åren och går på olika program på en gymnasieskola i Mellansverige. Syftet var att beskriva hur elever upplever att det är att få en diagnos på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Hur det påverkar relationen med vuxna och med kompisar samt hur det påverkar deras mående och framtidstro.   De intervjuade tillfrågades om sin medverkan av respektive speciallärare som arbetar med dem. Samtliga respondenter hade möjligheten att avböja erbjudandet eller avbryta samarbetet närsomhelst under arbetets gång.

?Barnets bästa är ett sådant där fluffigt begrepp?? skrevs utifrån tanken att utreda hur ett barnperspektiv kan formuleras i förhållande till barn som är komna ur en surrogatprocess. Detta utifrån synvinkeln av ett antal personer som är eller tänker sig till att bli föräldrar via en surrogatprocess och ytterligare ett antal familjerättssekreterare. Totalt genomfördes fem stycken semi-strukturerade intervjuer med sex personer. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån en så kallad konventionell innehållsanalys.