Jag tycker många skådespelare resonerar felaktig när dom anser att man inte är tillräckligt serös som skådespelare om man kan Stunt, vilket jag tycker är helt absurt! Jag skulle säga att man som skådespelare är mer seriös ju allsidigare man är. En skådespelare borde ju ha ett intresse av att kunna gestalta en mångfald av olika karaktärer beroende på vad en föreställning och scen kräver, och inte nöja sig med att spela samma person i föreställning efter föreställning utan någon som helst tanke på vad för roll dom gestaltar, och förlita sig på att dom kommer undan kritik med att vara duktiga på att höja och sänka rösten, samt flitigt använda sig av kortare eller längre processer. När det gäller Stunt så tror jag många skådespelare är kritiska för att dom inte vet vad ett Stunt är eller för att dom själva inte kan utföra ett Stuntmoment och är för lata för att lära sig. Redan Konstantin Stanislavskij frågade hur det kom sig att inte skådespelarna tränade sitt instrument lika mycket som en dansare tränar sin kropp eller en sångare tränar sin röst? Jag tror många skådespelare av någon konstig anledning inte tror sig behöva träna sitt instrument, dom förlitar sig på att det räcker med att visa sitt kända ansikte för en publik och använda sig av stora känslor och gester på en scen för att få folk att tycka man är duktig.

My purpose with this thesis has been to find out how to choreograph a fight sequence in ananimated movie. With the help of professional Stuntmen and dancers, I have tried to findmethods and techniques used on stage and in live-action film and apply those to animatedfilms. To successfully identify the techniques used, I conducted a number of interviews andanalyzed literature that deals with the subject of fight choreography. By the analysis of themethods provided by the choreographers and selected parts of the literature, I have compiled anumber of steps I recommend 3D animators should to take in their efforts to create their ownfight choreography..

The purpose of this study was to examine how Swedish newspapers framed the campaign Earth Hour. Did media encourage their audience to join in and how did they create a sense of togetherness regarding the campaign?The theories connected to the study are media logic, media events, identity and the media, collective togetherness, symbolic interactionism and discourse. The method used was a qualitative discourse analysis. We analysed three Swedish newspapers: Aftonbladet, Barometern and Svenska Dagbladet.