Tidigare forskning har visat att svenska Stridspiloter har uppvisat en anmärkningsvärt hög förekomst av depressions- och ångestsymptom, vilket både riskerar att minska effektiviteten hos de svenska luftstridskrafterna och kan innebära en fara för flygsäkerheten.Detta arbete syftar till att underlätta beslutsfattandet kring problemet genom att skapa ett bättre underlag för att förstå de bakomliggande orsakerna. Studien undersöker när under karriären symptomen uppkommer samt jämför mellan olika pilotkategorier för att skapa en bättre förståelse för hur problemen uppstår och därmed vilka åtgärder som kan vidtas för att förhindra detta.En kvantitativ enkätundersökning användes för att undersöka förekomsten av depressions- och ångestsymptom bland svenska strids-, transport- och helikopterpiloter under deras första fem utbildningsår. Enkäten baserades på HADS-skalan och skickades till 158 personer, varav hälften var piloter.Resultatet av studien indikerar att den höga förekomsten av depressions- och ångestsymptom uppkommer senare i Stridspilotkarriären. Stridspiloterna uppvisade dessutom en lägre förekomst av depressions- och ångestsymptom än en icke-flygande kontrollgrupp. Dessa resultat pekar i sin tur mot att miljöfaktorerna spelar en större roll än de genetiska faktorerna vid uppkomsten av symptomen.

Syftet med denna examensuppsats var att undersöka och beskriva svenska Stridspiloters upplevda mentala hälsa. En enkät utformades bestående av ett skattningsbatteri med frågor om sömn och trötthet, OSLO-3, CAGE, HADS, frågor om fysiska symptom, GHQ-12 och SRE. Enkäten skickades ut till 129 JAS 39 piloter i ordinarie tjänst vid flygdivisioner i Försvarsmakten och Förvarets Materielverk (FMV). Resultatet visade att 77% av piloterna i studien bedömdes ha symptom på mild depression och 46% hade symptom på mild ångest. De flesta av de deltagande piloterna hade inte några alkoholrelaterade problem och 83% uppgav att de hade lätta fysiska besvär.ANOVA-analysen visade att de deltagande piloterna på utbildningsförbandet i medeltal hade signifikant högre poäng på GHQ-12 än piloterna på insatsförbanden.

Obemannade flygfarkoster, så kallade UAV, har länge används för militära ändamål. Dessa ändamål har främst varit underrättelseinhämtning i form av spaning för att ge markförband bättre beslutsunderlag. De används idag i konflikter som den i Afghanistan där de relativt obehindrade kan operera i luften utan att motståndaren kan påverka dem.Anledningen till denna frihet beror på den kontroll av luftrummet som uppnåtts genom så kallade luftförsvarsoperationer. Dessa operationer syftar till att skapa den kontroll av ett luftrum som en part vill ha eller anses sig behöva för att kunna genomföra mark- eller sjöoperationer. Dessa är indelade i olika uppdragstyper som ställer olika krav på flygplattformen beroende på uppdrag, det kan till exempel vara attack- eller jaktuppdrag.

Författaren till detta arbete har anledning att tro att piloter från olika flygsystem inom Flygvapnet känner olika stor grad av meningsfullhet med det arbete de utför. I detta arbete gör författaren en undersökning där han utifrån ett beteendevetenskapligt perspektiv försöker påvisa sådana skillnader mellan Stridspiloter och transportflygpiloter. Samt vilka effekter dessa skillnader i så fall kan innebära för piloternas hälsa och motivation i såväl yrket som i livet i allmänhet. Författaren beskriver utifrån Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang (KASAM) hur det går att förklara varför vissa människor är bättre rustade än andra för att klara av problematiska situationer eller svåra händelser. Vidare beskriver författaren även vikten av att individer känner en meningsfullhet i det arbete de utför och hur detta kan påverka deras vilja till att stanna kvar i det.

1946 infördes en ny befattning i flygvapnet ? Fältflygare. Dessa korttidsanställda piloter utbildades fram till och med 1982, året innan den Nya Befälsordningen infördes i försvarsmakten vilken innefattade alla officerare i en och samma kategori ? yrkesofficerare. År 2008 reviderades dock befälsordningen, och sedan dess delas försvarsmaktens officerare in i två kategorier: specialistofficer respektive officer.

Piloter i försvarsmakten har en väldigt unik arbetsmiljö med särskilda påfrestningar från bland annat höga G-krafter och snabba tryckförändringar. I dagsläget utför svenska Stridspiloter i princip samma slags fysiska tester som all Försvarsmaktspersonal. De årliga fysiska testerna för svenska Stridspiloter är uppdelade i två olika tester; ett konditionstest och ett multitest i styrka. Validiteten för dessa tester kan dock ifrågasättas. De ger endast en grov bild över en persons allmänna fysiska status och har, enligt min åsikt, egentligen inte direkt någonting att göra med huruvida piloten skall kunna klara av att utföra sin tjänst.