Uppsatsens syfte är att kritiskt granska och analysera debatten om införande av sprutbyte i Göteborg med kritisk diskursanalys. Genom att använda kritisk diskursanalys var ambitionen att granska hur olika aktörer i media debatten talar om Sprututbytesprogram och hur dessa konstruktioner kan öka förståelsen av fenomenet Sprututbytesprogram.Uppsatsens delfrågor var: Vilka aktörer deltar i debatten, hur framställs sprututbytesverksamheten och dess användare? Vilka argument används? Vilka övergripande diskurser kring SBP kan vi identifiera i argumentationen? Hur förs den diskursiva kampen i debatten om sprutbyte?Det empiriska materialet utgjordes huvudsakligen av artiklar i lokal dags- och kvällspress samt intervjuer.Som teori och metod har kritisk diskursanalys använts. Utgångspunkten var Faircloughs tredimensionella modell, bestående av text, diskursiv praktik och social praktik. Analysverktyg som användes var interdiskursivitet, intertextualitet, genre, transivitet och modalitet.Studiens resultat visar dels att politiker och läkare är de huvudsakliga aktörerna i debatten.

BakgrundNarkotikamissbruk är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar i Europa och i Sverige beräknas över 500 människor varje år dö till följd av narkotikarelaterade orsaker. Definitionen av ett tungt narkotikamissbruk är att en person, en eller flera gånger, injicerat narkotika under en 12-månadersperiod eller missbrukat narkotiska preparat dagligen under de senaste fyra veckorna. I dagsläget beräknas cirka 29 500 personer i Sverige ha ett tungt narkotikamissbruk. Injektionsmissbrukare riskerar att smittas av blodburna infektioner, såsom hiv och hepatit C, på grund av delning av kontaminerade injektionsverktyg. Sprututbytesprogram implementerades i Sverige år 1986 och har som syfte att minska spridning av blodburna infektioner.

Sedan mitten av 80 talet pågår försök med så kallade Sprututbytesprogram i Malmö och Lund. Syftet med Sprututbytesprogrammen är och har varit att främst minska spridningen av HIV/AIDS och hepatit där injektionsmissbrukare som grupp är minst sagt överrepresenterade. Programmen går i korthet ut på att injektionsmissbrukare ges möjlighet att byta ut använda kanyler och sprutor. Utöver detta ges de i regel även möjlighet att ta del av utbildning i smittfrågor samt att få kontakt med exempelvis primärvård o s v. Vårat syfte med detta arbete har varit att försöka skapa en nyanserad av vad dessa program går ut på, samt vad de har för effekt på den grupp de primärt har för avsikt att skydda, narkotikamissbrukarna.

Syfte: Syftet med vår uppsats är att belysa den etiska dimensionen av harm reductionanknuten missbrukarvård. Till vår hjälp har vi haft etiska teorier och sociologen Zygmunt Baumans begrepp. Frågeställningar: Vi har använt oss av två huvudfrågor som vi därunder bryter ner i konkreta frågor. 1 Hur ser de etiska resonemangen ut hos personal verksam inom harm reductionanknuten missbrukarvård?Vilken typ av etik använder de sig av? Har de centrala etiska principer, vilka? Hur ser de på etik och moral? Följer de etiskt formulerade regler? Hur ser de på prohibition? Hur ser de på drogbruk? Hur ser de på människan? Vad driver dem i deras arbete? Hur ser de på harm reductions påverkan på samhället?2 Hur kan man förstå harm reductionmetoders framväxt ur Baumans sociologiska perspektiv?Hur kan harm reductionmetoder kopplas till det senmoderna samhället? Hur kan harm reduction rättfärdigas etiskt utifrån ett sociologiskt perspektiv? Hur kan harm reductions förklarar sociologiskt? Vilka förutsättningar fanns för att harm reduction skulle kunna utvecklas? Hur kan Baumans begrepp förklara harm reductions ställning i det senmoderna samhället? Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ metod med intervjuer som redskap.