Problemområde: Alla elever får idag inte det stöd och de förutsättningar de behöver för att utveckla sin läsning och skrivning på bästa sätt. Upptäckt av läs- och skrivsvårigheter samt tidiga insatser har stor betydelse för elevernas fortsatta läs- och skrivutveckling men även för deras självbild och motivation. Få studier har undersökt hur och om läsinterventioner påverkar elevers självbild och motivation. Syfte och frågeställningar: Syftet med vår studie är att undersöka hur läsinterventioner kan påverka elevers läsförmåga samt hur elever upplever läsinterventionens påverkan på självbild, motivation och syn på sig själva som läsare. Våra frågeställningar är: Hur utvecklas elevens avkodning av en läsintervention? Hur upplever eleven läsinterventionens påverkan på läsförmåga och inställning till läsning? Hur upplever eleven läsinterventionens påverkan på självbild och motivation? Teoretisk ram och metod: Vår studie grundar sig i sociokulturella och socialpsykologiska teorier samt specialpedagogiska perspektiv.

Vårt syfte med examensarbetet är att försöka förstå hur två svensklärare ser på sitt arbete med att inkludera elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Vi har börjat med att gå igenom en förändring i den nya skollagen som började gälla 2011. Den innebär att elever med diagnoser inom autismspektrumtillståndet (AST) men som inte har begåvningsutvecklingsstörning skall tillhöra grundskolan. AST går in under begreppet Neuropsykiatriska Funktionsnedsättningar (NPF). Tidigare fanns ett val huruvida dessa elever skulle gå i särskola eller grundskola.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur dagens gymnasieskola arbetar för att för-verkliga intentionen om ?en skola för alla?. De centrala frågeställningarna har handlat om hur informanterna ser på möjligheten för alla elever att uppnå kunskapsmålen, hur elever i behov av särskilt stöd identifieras och hur detta stöd definieras, vilka stödinsatser som erbjuds samt vilken roll åtgärdsprogrammen spelar i detta sammanhang. Utifrån dessa frågeställningar ana-lyseras i vilken mån gymnasieskolan kan betraktas som en skola för allaStudiens teoretiska referensramen har utgjorts av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Uti-från detta perspektiv har det empiriska materialet analyserats med en kritisk ansats och ett reflexivt förhållningssätt.Metoden som använts har varit kvalitativ intervju.

Från och med juli 2011 kommer åtgärdsprogram att kunna överklagas (Skolverket, 2010). Texten utgör därmed ett juridiskt dokument som bevisar att skolan tillgodosett elevens behov av särskilt stöd. Samtidigt skall åtgärdsprogrammet utgöra ett formativt verktyg för elevens och verksamhetens utveckling. Studien prövar om en sociokulturellt utformad struktur av specialpedagogisk handledning kan stötta lärarna i att formulera åtgärder som möjliggör långsiktig utveckling för eleven, skolan och även för läraren själv. Med hjälp av en analysmodell, som visualiserar behovsanalys samt åtgärdsförslag, prövas om snedvridning mellan individ-, grupp- och organisationsnivå samt maktaspekter kan synliggöras.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilken funktion och vilket innehåll specialpedagogiska handledningssamtal kan ha, när det reflekteras kring förskolans verksamhet.Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv som både är en lärande teori och en forskningsansats. Att ha en sociokulturell syn på lärande innebär att fokus ligger på att kunskap konstrueras genom samarbete i kontexter, interaktion och samarbete ses som nödvändigt för att utveckla färdigheter, kunskap och förståelse. Vad och hur vi lär är beroende av vilka verktyg, artefakter, som används i samhället. Inom en sociokulturell och diskursiv ansats anses språket, kommunikationen och interaktionen med andra som det mest centrala. Språket anses som det viktigaste verktyget för människor att förstå och samspela med varandra.

Från och med juli 2011 kommer åtgärdsprogram att kunna överklagas (Skolverket, 2010). Texten utgör därmed ett juridiskt dokument som bevisar att skolan tillgodosett elevens behov av särskilt stöd. Samtidigt skall åtgärdsprogrammet utgöra ett formativt verktyg för elevens och verksamhetens utveckling. Studien prövar om en sociokulturellt utformad struktur av specialpedagogisk handledning kan stötta lärarna i att formulera åtgärder som möjliggör långsiktig utveckling för eleven, skolan och även för läraren själv. Med hjälp av en analysmodell, som visualiserar behovsanalys samt åtgärdsförslag, prövas om snedvridning mellan individ-, grupp- och organisationsnivå samt maktaspekter kan synliggöras.

              Sammanfattning Pedagogers möte med elever i matematiksvårigheter En intervjustudie om hur pedagoger tänker och arbetar när de möter elever i matematiksvårigheter samt dessa elevers uppfattningar om undervisningen och lärandet i matematik. Jeanette Ekberg och Rose-Marie Israelsson, VT 2009 The teacher´s meeting with students in mathematics difficulties Antal sidor: 59Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar verksamma lärare har om elever i matematiksvårigheter, hur de arbetar för att stödja dessa elever samt hur eleverna själva tänker om sin undervisning, sitt lärande och svårigheterna. Vår bakgrund består av en litteraturgenomgång där vi har sammanställt begrepp, utvärderingar samt forskning och litteratur som berör området matematiksvårigheter och matematikundervisningen. I vårt arbete har vi använt oss av kvalitativa, semi - strukturerade intervjuer som metod. Vi har intervjuat fem pedagoger som undervisar i matematik i år 4 och 5 samt 12 av deras elever i matematiksvårigheter. Genom examensarbetet har vi fått fördjupad insikt i hur pedagoger uppfattar matematiksvårigheter och vilka strategier de använder för att hjälpa elever i matematiksvårigheter. Vårt resultat pekar på en undervisning som för pedagogernas del är komplex och där det finns svårigheter att anpassa undervisningen för att möta varje individ. Orsakerna till elevernas svårigheter finns enligt pedagogerna hos eleven eller i hemmet.

Syfte: Syftet med studien är att öka förståelsen för samverkan med utgångspunkt i de erfarenheter som en psykolog, två Specialpedagoger och en skolsköterska har av samverkan mellan resurscentrum samt skola, och barn- och ungdomspsykiatrin.Teori: Sociokulturell teoretisk bakgrund har används som utgångspunkt för att förstå informanternas beskrivningar av samverkan. Språket är centralt i det sociokulturella perspektivet och Säljö (2008) menar att det är genom språket vi människor delar erfarenheter samt omskapar vår verklighet. Språket beskrivs av Säljö som ett redskap för att forma tankar tillsammans och det är utifrån dessa tankar handlingar sker. Kommunikationen som beskrivs av de fyra i undersökningen kan på så sätt relateras till praktiken. Metod: I undersökningen har halvstrukturerad forskningsintervju och en fall undersökning används som metod.

Inledning: Under vår utbildning till Specialpedagoger har det förekommit flera diskussioner om hur och vad skolan och förskolan skriver fram om barn i olika dokument. Ett av dessa dokument är individuell utvecklingsplan (IUP) vilken skolans pedagoger är ålagda att utforma för samtliga barn. Förskolan har ej detta krav då dess läroplan är utformad efter strävansmål. Tidigare forskning visar att IUP ändå är ett vanligt förekommande fenomen i förskolan. Då vi själva är utbildade förskollärare och har egna erfarenheter av arbetssättet individuella utvecklingsplaner väcktes nyfikenhet över hur IUP på olika sätt kan användas i den pedagogiska verksamheten.Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger i förskolan använder och uppfattar fenomenet individuella utvecklingsplaner som dokumentation.

Syfte: Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är syftet med studien att ta reda på hur förskollärare i förskola respektive skola upplever och beskriver övergången mellan de två verksamheterna, när det gäller samverkan kring de barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Forskningsfokus ligger på de formella och informella möten som sker inför skolstarten. Frågeställningarna som studien utgår från är:? Hur upplever förskollärarna från förskolan respektive skolan att samverkan och informationen inför övergången mellan förskola och skola fungerar idag?? Vad upplever förskollärarna som viktiga faktorer för att informationsutbytet skall fungera som ett stöd för arbetet med barn i behov av särskilt stöd i nuläget?? Finns det något förskollärarna från förskolan respektive skolan upplever sig vilja utveckla eller förändra i samverkan, i så fall vad och varför?Teori: Studiens teoretiska ram utgår från fenomenologin där förskollärarnas upplevelser kring ett fenomen, i detta fall hur de upplever att övergången mellan förskola respektive skola fungerar, när det gäller samverkan kring barn som anses vara i behov av särskilt stöd, studeras.Metod: Studien är en kvalitativ undersökning, där self-report används som teknik för att göra undersökningen. Self-report består i en öppen fråga, som kompletteras med studiens tre frågeställningar som utgångspunkt.

Uppsatsen belyser förhållningssätt till kognitiva och kommunikativa hjälpmedel hos skolpersonal i särskolan och gymnasiesärskolan. Datainsamlingen har skett via en webbenkät. Analyser av resultatet är gjorda enligt kvantitativ metod med inslag av kvalitativa tolkningar.Den teoretiska ramen är i huvudsak färgad av ett sociokulturellt tolkningsperspektiv, i vilket ett pro-blematiserande av hjälpmedel, artefakter, redskap och den medieringen av kunskaper som dessa kan bidra till förankras. Efter en inledning med ett normkritiskt förhållningssätt till funktionshinder och samhällsanpassningar redogörs för hur elever dirigeras till särskola och gymnasiesärskola. Sedan följer en redogörelse av kognitiva och kommunikativa hjälpmedel som leder in i frågan om bedömning av förmågor inför anpassningar.Materialet från webbenkäten visar på ett relativt godtyckligt bruk både vad gäller kognitiva och kom-munikativa hjälpmedel hos skolpersonalen.

Syfte: Syftet med studien är att i åtgärdsprogram undersöka hur Specialpedagoger dokumenterar och synliggör de elever som finns i gränsområdet av normal och svag begåvning.Metod: Studien är en kvalitativ textanalys som har en diskursteoretisk ansats med en teoretisk bas inom det sociokulturella perspektivet. Empirin som har analyserats har bestått av åtgärdsprogram från årskurs 1-9. Åtgärdsprogrammen har granskats från olika specialpedagogiska perspektiv för att få en djupare insikt och en större förståelse av åtgärdsprogrammens budskap. Studien utfördes i en mindre kommun i Västra Götaland. Kommunen har 17 skolor i stadierna 1-9.

Denna studie av den specialpedagogiska organisationen i Strömstad kommun bygger på litteratur, dokument och intervjuer av föräldrar, politiker och personal på Resurscentrum. Resurscentrum startades 1990 med ett projekt mellan socialförvaltning och skola och har under tiden utvecklats till att bli kommunens centrum för alla barn i behov av stöd och deras familjer. Under det senaste året har även Mödravård, Barnavårdscentral och Öppna förskolan flyttat in i samma lokaler som Resurscentrum och socialförvaltning. Alla är samlade under samma tak i Familjehuset. Inom Resurscentrum samverkar förvaltningarna och har en gemensam budget.

Bakgrund: Flera avhandlingar pekar på att Specialpedagoger lämnats helt utan stöd från skolledningen i arbetet med att implementera den nya yrkesprofessionen (Malmgren Hansen, 2002). Både bristande kunskap men även ointresse hos rektor om specialpedagogens profession ses som bidragande orsaker till yrkesfunktionens svaga genomslag. Befattningshavare på styrnivå utövar, enligt Ekström (2004), en ?icke-styrning? av det specialpedagogiska verksamhetsområdet. Denna ?icke styrning? är, enligt Ekström, också en form av styrning, inte minst för att det legitimerar de skeenden som pågår.

Syftet med vår uppsats är att undersöka hur två olika skolor arbetar med delaktighet, samt att undersöka eventuella likheter/olikheter. Vi har intervjuat två rektorer samt två Specialpedagoger på två olika skolor i norra Stockholm och ställt frågor som behandlar begreppet delaktighet. De teoretiska utgångspunkter vi har använt oss av är delaktighet ur ett socialt perspektiv där vi diskuterar hur den sociala gemenskapen påverkar elevens delaktighet i klassrummet, hur eleven påverkas av att flyttas mellan stora och små grupper och vilka metoder skolorna väljer att använda sig av för att skapa en delaktighet i undervisningssituationer. Vi har även utgått från delaktighet ur ett demokratiskt perspektiv där vi resonerar kring hur eleven ska få göra sig hörd, att de måste ta egna initiativ och våga ta för sig i undervisningen för att kunna känna en delaktighet. Att våga ta för sig kräver också en del av skolan och dess organisation, som lärare måste man försöka skapa en trygg och säker miljö för eleven att arbeta och utvecklas i.