Att tala inför andra är för de allra flesta både nervöst och svårt. I skolan ställs krav på elever att de ska vara goda talare. Vad händer om eleverna inte har de rätta förutsättningarna och kanske rent av lider av talängslan? Genom att undersöka fenomenet talängslan, som är något långt mer än bara nervositet, vill vi belysa komplexiteten i fenomenets karaktär. Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för elever med talängslan i skolan och hur man som pedagog kan arbeta praktiskt för att bidra till elevernas utveckling.

Vår studie syftar till att få kunskap om läs- och skrivsvårigheter för att kunna hjälpa och underlätta för elever med dessa svårigheter i klassrummet samt sätta in rätt åtgärder. Vi har studerat tidigare forskning som visat vad man genom tiderna satt in för åtgärder, hur man upptäcker eleverna i klassrummet och hur man bör differentiera för dem. Dessutom har vi noggrant studerat vilka kompensatoriska hjälpmedel det finns på marknaden. Genom att välja en metod där vi inriktar oss på elever genom observationer och intervjuer vill vi få fram deras syn på undervisningssituationer och hjälpmedel. Resultatet vi fick fram var att skolorna överlag bara använder en bråkdel av de hjälpmedel som finns på marknaden.

Syftet är i denna studie att undersöka hur några förskolechefer beskriver det Specialpedagogiska stödet på sina förskolor, hur det formas och hur samarbetet fungerar med de Specialpedagoger som finns som stöd. Arbetet handlar även om förskolechefernas redogörelser kring det stöd de får från respektive huvudman när det gäller det Specialpedagogiska området. Insamlingen av data har skett genom en kvalitativ metodansats, genom halvstrukturerade intervjuer med sex stycken förskolechefer.Resultatet är uppdelat i fyra teman och visar att förskolecheferna har tillgång till Specialpedagogiskt stöd och beskriver samarbetet som väl fungerande. Dock uttrycker några av förskolecheferna en önskan om att ha en Specialpedagog på enheten. De anser vidare att några av Specialpedagogens huvuduppgifter är att handleda pedagogerna samt att utföra observationer.

Detta arbete syftar till att få klarlägga hur pedagoger från förskoleklassen upp till årskurs tre arbetar för att stödja barn med specifika svårigheter i matematik. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för att få svar på våra frågor av två förskolepedagoger, två fritidspedagoger, två lärare och en Specialpedagog. Anledningen till valet av område är dels egna negativa erfarenheter från matematiklektioner, när man satt oförstående medan klasskamraterna räknade på. Dels det allmänintresse för ett kärnämne som alla har haft i skolan. Syftet är att lyfta hur pedagogerna på en skola arbetar för att stödja elever med matematiksvårigheter.

Resultatet visar att det finns en bred syn på hälsobegreppet och många olika sätt för att arbeta hälsofrämjande. En Specialpedagog kan ha en viktig roll vid förankringen och utvecklandet av arbetet. Det finns en tro på att det hälsofrämjande arbetet i skolan gynnar lärandet. Skolan har möjlighet att genom att bedriva ett hälsofrämjande arbete gynna elevernas hälsa även utanför skolan..

Syftet med min studie är att bidra med kunskap kring hur man kan samverka mellan förskola och socialtjänst gällande barn som far illa. Min studie är utförd med kvalitativa intervjuer med verksam personal inom förskoleverksamheten och socialtjänsten. Jag intervjuade en förskollärare, en förskolechef och en Specialpedagog inom förskoleverksamheten samt två socialsekreterare på barn - och familjeenheten på socialtjänsten. Mina intervjufrågor handlade om vilka erfarenheter de har av att samverka tillsammans samt tillvägagångssätten från att upptäcka oro för ett barn till att det görs en anmälan.Resultatet visar på att det håller på att det utarbetas en större grad av samverkan mellan de olika professionerna. Samt att de olika yrkesprofessionerna uttrycker att de vill ha en mer kontinuerlig kontakt och samverkan med varandra för att de anser att detta gynnar barnets och familjen bästa. Mitt resultat visar även på att förskolepersonalen anser att det är en jobbig del av arbetet att göra en anmälan.

Den här C-uppsatsen är en studie om dyslektikers kommunikativa interaktion med kompenserande specialgjorda datorprogram för träning i sitt användande av att skriva olika sorters texter. Ämnets olika nyckelord är det som är relevant för denna C-uppsats. Denna studies undersökningar har skett genom intervjuer med en speciallärare och en Specialpedagog som är en form av experter på detta område och kan extra fakta om de olika eleverna (respondenterna). De har intervjuats för att få koll på vad de tycker och anser om specialgjorda datorprogram som jag undersökt. De har även fått svara på en enkät med liknande frågor som i intervjuerna. En annan metod som används för denna C-uppsats är en sorts semiotisk kvalitativ innehållsanalys för att påvisa hur de specialgjorda datorprogrammen ser ut. När det gäller en sorts avläsning till resultatet har den skett med en avläsning av Shannon & Weavers kommunikationsmodell fast till en egen modell samt via en kvalitativ analys som beskriver de specialgjorda datorprogrammens uppbyggnad. Den främsta slutsatsen som fram kom är att denna C-uppsats kommit fram användarnas/elevers och speciallärares och attityder och tankar kring sitt användande av dessa specialgjorda datorprogram som är Oribi Spellright och Vital, via den egna omgjorda Shannon & Weaver modellen. Denna C-uppsats är relevant inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga området för den använder sig av Shannon & Weavers kommunikationsmodell samt en form av ett interaktionsmoment mellan människa och dator..

Detta arbete handlar om hur läs- och skrivinlärningen individanpassas till de elever, som pedagoger anser, har läs- och skrivsvårigheter. Genom litteraturstudier och kvalitativa intervjuer har vi undersökt hur pedagoger definierar läs- och skrivsvårigheter, vem som ger extra stöd och hur det ser ut. För att ta reda på detta har vi intervjuat sex pedagoger som undervisar elever i lågstadiet. Vårt resultat visar att individanpassning för elever med läs- och skrivsvårigheter sker genom anpassat material i den ordinarie gruppen samt enskilt, tillsammans med speciallärare eller Specialpedagog..

Syftet var att undersöka Specialpedagogens funktion som förändringsagent i ett pågående förändringsarbete.Föreliggande studie hade en aktionsforskningsansats och studien följde ett pågående förändringsarbete i ett arbetslag. Aktionsforskningsansatsen byggde på att jag i min yrkesroll som Specialpedagog även hade en forskande ansats. Detta innebar att jag medverkade under arbetslagets mötestillfällen och följde samt påverkade processen i förändringsarbetet, en slags iscensättande aktionsforskning. Jag hade tidigare påbörjat ett interventionsarbete i arbetslaget med syfte att förändra hanteringen av åtgärdsprogram samt att främja ett mer kollektivt arbete. Det var i detta som studien tog sin utgångspunkt för att följa de processer som arbetslaget genomgick.I resultatet framträdde tydligt att det fanns olika förväntningar på arbetslagets funktion.

Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, det norska observationsmaterialet Tidig Registrering av Språkutveckling (TRAS) följs upp på de förskolor vi valt ut, samt att undersöka i vilken utsträckning samarbete mellan Specialpedagog, pedagoger och föräldrar förekommer.Som metod har använts semistrukturerade intervjuer som tagits upp via diktafon. Specialpedagog, pedagoger och föräldrar har delgivit oss tankar och åsikter kring de frågor som ställts. Sammanlagt gjordes fjorton intervjuer, varav två med huvudansvariga Specialpedagoger i vår utvalda kommun, åtta stycken med pedagoger samt fyra med föräldrar.Studien bygger på artiklar, avhandlingar och annan litteratur kring barns språkutveckling, samt det norska observationsmaterialet TRAS. I vår litteraturgenomgång kring tidigare forskning har vi redovisat en del av de studier som pågått kring barns språkutveckling från 1800-talet och framåt. Vi har också intresserat oss för hur tidiga insatser i förskolan kan påverka barns språkutveckling och vad det kan leda till längre fram i barnens läs- och skrivutveckling.

Vi har valt att göra en studie baserad på kvalitativa intervjuer med tre olika professioner, logoped, Specialpedagog och förskollärare.Syftet med vårt arbete är att utöka kännedomen om aktörernas samarbete och rollfördelningen dem emellan när det handlar om de insatser som görs för barn med tal-, språk- och kommunikationssvårigheter.  I vårt analysresultat utgår vi från tre huvudområden samarbete, bedömning och insatser, som ger oss svar på de frågeställningar som studien bygger på.Analysresultatet visar att samarbetet är betydelsefullt för barnets kommunikativa utveckling och lärande. Barnets närmaste omgivning och andra nätverk är också viktiga för progressionen inom det språkliga området. Vårdnadshavarna fungerar som ?spindel i nätet? och bär det yttersta ansvaret för att adekvat information ska föras vidare mellan logoped, Specialpedagog och förskollärare.

Syftet med min undersökning har varit att undersöka vad sfi-lärare identifierar som Specialpedagogiska behov och resurser i sin verksamhet. Studien grundar sig på intervjuer med sex sfi-lärare i tre kommuner. Informanterna, som alla arbetar med kursdeltagare med kort eller ingen skolbakgrund blev tillfrågade att identifiera Specialpedagogiska behov och resurser i sin verksamhet. Resultatet visar, att även om det finns en Specialpedagog som i någon bemärkelse är knuten till utbildningen, måste sfi-läraren i mångt och mycket använda sin egen erfarenhet och fantasi i den dagliga verksamheten..

Syftet med följande arbete är att få en bild av vad som betraktas som matematiksvårigheter i grundskolan, skolår 1-9, och hur undervisande lärare i matematik och Specialpedagoger benämner svårigheterna. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om matematiksvårigheter. Genom intervjuer med fyra Specialpedagoger och fyra matematiklärare klargörs deras sätt att se på matematiksvårigheter och hur dessa benämns. Det sammanfattande resultatet visar på att det finns många olika sätt att definiera matematiksvårigheter. Det visade sig inte finnas någon gemensam terminologi hos de olika pedagogerna..

Höstterminen 2008 återinfördes speciallärarutbildningen, men nu med olika specialiseringar och ett vidare arbetsuppdrag. I dagens skolkontext ska yrkesrollen etableras för speciallärarna i matematik och frågan är hur denna yrkesroll gestaltar sig, då tidigare forskning påvisat svårigheter att förändra de Specialpedagogiska yrkesfunktionerna. Vidare har rektor det yttersta ansvaret för att leda och utveckla det pedagogiska arbetet vid en skolenhet och därigenom mandat att också påverka speciallärarens yrkesroll. Med utgångspunkt i detta var studiens syfte att, utifrån speciallärares och rektorers perspektiv, beskriva arbetsuppdraget som speciallärare i matematik. Syftet var också att tolka, beskriva och analysera hur målen för speciallärarutbildningen kommer till sin rätt i den praktiska verksamheten.

Syftet med arbetet är att få en bild av hur åtta Specialpedagoger arbetar med, talar om, upplever och genomför kollegahandledning i förskola och grundskola. Med hjälp av intervjuer ville vi se hur de utvalda Specialpedagogerna arbetade med kollegahandledning samt få veta vilka erfarenheter de hade. De intervjuade Specialpedagogernas svar har blivit sorterade i teman och kategorier med hänsyn till likheter och olikheter, vilka uttrycker olika kvalitativa aspekter utifrån hur de gestaltar sig i intervjuerna. Intervjuerna blev analyserade för att se hur de åtta Specialpedagogerna utförde handledning..