Den svenska Försvarsmakten har de senaste åren omorganiserats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Genom detta har bilden och kraven på officeren förändrats, därtill också officersutbildningen.År 2007 introducerades Specialistofficersutbildningen och fr.o.m. januari 2009 använder sig Sverige av ett tvåbefälssystem baserat på internationell praxis. De två befälskategorierna benämns specialistofficer och officer med taktisk- operativ inriktning.Med uppsatsen avsåg författaren analysera framtagandet av Specialistofficersutbildningen samt analysera hur tvåbefälssystemet kan komma att påverka Försvarsmakten som organisation. Detta genomfördes genom intervjuer med avgränsning till ett kompani där två av sergeanterna som genomfört Specialistofficersutbildningen 2007-2008 tjänstgjort och berörda befäl i kompaniorganisationen.

Försvarsmakten verkar i en föränderlig miljö. Detta ställer krav på en flexibel organisation som lär av hur omgivningens förändrade karaktär påverkar verksamheten. Detta bör även återspeglas i hur utveckling av utbildning inom Försvarsmakten går till. Erfarenheter kan ses som en del av den speglade förändringen av den miljö som verksamheten bedrivs i. I marinen har man utvecklat Marinens systematiska erfarenhetshantering som beskriver hur dragna erfarenheter skall omsättas i förändrad verksamhet.Syftet med uppsatsen är att utreda förekomsten av dokumenterade rutiner för hur erfarenheter från verksamheten tas till vara i utvecklingen av Specialistofficersutbildningen.

Den här uppsatsen avhandlar ämnet gruppchefskap i morgondagens försvarsmakt samt hur väl Specialistofficersutbildningen, som ligger till grund för dessa morgondagens gruppchefer, förbereder dem för kommande uppgifter. Syftet med den här uppsatsen är att lyfta och diskutera faktorer inom ämnet gruppchefer i den nya försvarsmakten för att identifiera eventuella brister i dagens gruppchefsutbildning samt lägga grund för eventuell vidare forskning inom ämnet.De frågeställningar som jag har ställt upp för mig är:Vilka allmänna krav kommer det att ställas på gruppchefer i den svenska försvarsmakten?Får individer som genomfört Specialistofficersutbildningen, rätt förutsättningar att möta de krav som kommer att ställas på dem?  Metoden som jag har tillämpat för att besvara dessa frågeställningar är en kvalitativ analys i två delar kopplat till en teoretisk modell. Slutsatserna av denna undersökning är följande:Specialistofficersutbildningen är i sin teoretiska utformning väl förberedande för blivande gruppchefer.För att verkligen bottna i problemformuleringen så bör kompletterande undersökningar genomföras.Den stora skillnaden på dagens och morgondagens officerare ligger i chefskapet och utbildarrollen hemma i Sverige..

Försvarsmakten har ett förmågedokument framtaget som beskriver ett antal förmågor och kompetenser som officeren efter grundläggande specialistofficersutbildning och efterföljande praktisk tjänstgöring skall inneha. Arbetet med att ta fram förmågedokumentet påbörjades under 2006 och skall enligt plan fastställas i slutet av 2009.Syftet med denna uppsats är att utifrån förmågedokumentet, undersöka om de förmågor som där beskrivs kan tolkas på olika sätt, beroende på var i det militära systemet frågan ställs. Samt klara ut vilken syn och vilka förväntningar som finns på Specialistofficersutbildningen och specialistofficeren efter avslutad grundläggande specialistofficersutbildning.Jag har valt att i uppsatsen avgränsa mig till den del som beskriver förmågor för specialistofficerare med lednings- och sambandsinriktning.Utifrån förmågedokumentet har jag genomfört intervjuer på olika nivåer av personal från Lednings- och sambandsbataljonen och Ledningsskolan på Ledningsregementet och på den centrala nivån där förmågedokumentet utformades.I uppsatsen har jag använt mig av en deskriptiv metod, för att kunna beskriva och presentera synen på vad specialistofficeren skall kunna utifrån förmågedokumentet.Det som i huvudsak har diskutterats i undersökningen är på vilken nivå som specialistofficeren skall tjänstgöra. Vad Specialistofficersutbildningen ska syfta mot samt vad som förväntas av specialistofficeren då han lämnar skolan efter den grundläggande utbildningen och tar anställning vid förbandet.I undersökningen påvisas vissa skillnader i synen på specialistofficeren i allmännhet. Det har i intervjuerna givits uttryck för att man saknar styrningar för hur specialistofficerens karriär ska utvecklas samt på vilken nivå denne skall arbeta på..

År 2010 verkställdes det politiska beslutet om att låta värnplikten vila och satsa på ett anställt försvar och istället infördes frivillig militär utbildning i form av Grundläggande militär utbildning. Regeringen anser att ungdomsverksamheterna, vilka bedrivs av frivilligorganisationer som exempelvis Sjövärnskåren, är en viktig del i rekryteringen till Försvarsmakten.Syftet med uppsatsen är att ta reda på om Sjövärnskåren skapar attraktionskraft för Försvarsmakten och i vilken utsträckning det motiverar ungdomar till att söka vidare till GMU och den nu vilande värnplikten.Denna uppsats baseras på en kvantitativ metod i form av ett frågeformulär, baserat på Herzbergs tvåfaktorsteori samt Hackman och Oldhams modell. Enkäten gick ut till 47 personer med bakgrund i Sjövärnskåren och som påbörjat Grundläggande militär utbildning, Specialistofficersutbildningen eller Officersprogrammet mellan åren 2010 och 2013.Enligt denna undersökning har Sjövärnskåren gjort Försvarsmakten attraktiv för ungdomarna som gått på sommarskolorna. Framförallt har detta skett genom att befälen på sommarskolorna föregått med bra exempel som ledare och representanter för Försvarsmakten.En slutsats som har dragits är att Sjövärnskåren nog kan anses som en bra rekryteringsgrund där det militära livet får testas på och utvärderas, samt leder till motiverade och engagerade rekryter..