Försvarsmaktens nya personalförsörjningssystem har medfört utmaningar och aktualiserat frågor kring de nya personalkategorierna. Utifrån att personalkategorin Specialistofficer i framtiden ska utgöra kontinuiteten inom förbanden är syftet med studien att undersöka Specialistofficerens relation till arbetsgivaren Försvarsmakten. Arbetets ansats är att ge en ökad förståelse för Specialistofficerens relationship commitment, dvs. engagemanget för själva relationen till Försvarsmakten.Studiens teoretiska ram bygger på Meyer och Allens konceptuella trekomponentsmodell om organizational commitment. Studien genomförs som en attitydundersökning i form av en enkät, med framförallt slutna påståenden men även två öppna frågeställningar där resultatanalysen innehåller både en kvantitativ och en kvalitativ del.Resultatet visar att Specialistofficeren tillmäter den känslomässiga komponenten störst betydelse för relationen vilket bekräftar tidigare forskning avseende kännetecken förprofessionsyrken.

Den här uppsatsen avhandlar ämnet gruppchefskap i morgondagens försvarsmakt samt hur väl Specialistofficersutbildningen, som ligger till grund för dessa morgondagens gruppchefer, förbereder dem för kommande uppgifter. Syftet med den här uppsatsen är att lyfta och diskutera faktorer inom ämnet gruppchefer i den nya försvarsmakten för att identifiera eventuella brister i dagens gruppchefsutbildning samt lägga grund för eventuell vidare forskning inom ämnet.De frågeställningar som jag har ställt upp för mig är:Vilka allmänna krav kommer det att ställas på gruppchefer i den svenska försvarsmakten?Får individer som genomfört Specialistofficersutbildningen, rätt förutsättningar att möta de krav som kommer att ställas på dem?  Metoden som jag har tillämpat för att besvara dessa frågeställningar är en kvalitativ analys i två delar kopplat till en teoretisk modell. Slutsatserna av denna undersökning är följande:Specialistofficersutbildningen är i sin teoretiska utformning väl förberedande för blivande gruppchefer.För att verkligen bottna i problemformuleringen så bör kompletterande undersökningar genomföras.Den stora skillnaden på dagens och morgondagens officerare ligger i chefskapet och utbildarrollen hemma i Sverige..

Den svenska Försvarsmakten har de senaste åren omorganiserats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Genom detta har bilden och kraven på officeren förändrats, därtill också officersutbildningen.År 2007 introducerades Specialistofficersutbildningen och fr.o.m. januari 2009 använder sig Sverige av ett tvåbefälssystem baserat på internationell praxis. De två befälskategorierna benämns Specialistofficer och officer med taktisk- operativ inriktning.Med uppsatsen avsåg författaren analysera framtagandet av Specialistofficersutbildningen samt analysera hur tvåbefälssystemet kan komma att påverka Försvarsmakten som organisation. Detta genomfördes genom intervjuer med avgränsning till ett kompani där två av sergeanterna som genomfört Specialistofficersutbildningen 2007-2008 tjänstgjort och berörda befäl i kompaniorganisationen.

1946 infördes en ny befattning i flygvapnet ? Fältflygare. Dessa korttidsanställda piloter utbildades fram till och med 1982, året innan den Nya Befälsordningen infördes i försvarsmakten vilken innefattade alla officerare i en och samma kategori ? yrkesofficerare. År 2008 reviderades dock befälsordningen, och sedan dess delas försvarsmaktens officerare in i två kategorier: Specialistofficer respektive officer.