Idag hittas både höga kultur- och naturvärden inom områden som har lämnats mer orörda av det industrialiserade skogsbruket än andra och där andelen gammal skog med döda träd och lågor därför är högre (Ericsson 2001). En stor andel områden som tidigare ansetts vara urskog eller orörda av människan, har på senare tid istället visat sig vara starkt påverkade av mänsklig aktivitet.Den före detta kronoparken Eggelats nordöst om Arjeplog, är ett sådant område. Syftet med min fältinventering i området var att registrera kulturspår både av samiskt ursprung och av det industriella skogsbruket. Jag ville ta reda på hur mycket spår som egentligen fanns i området och vad de kunde berätta om områdets skogsbrukshistoria. Vidare undersökte jag källmaterial i form av bland annat beståndsbeskrivningar från början av 1900-talet och framåt för att få en bild över hur området har förändrats under de senaste 100 åren.

People have utilised and influenced the boreal forest for many centuries. Prior to the industrial revolution during the 19th century, however, human use primarily only had a low impact on the forest. When the timberfrontier swept over the country, the Swedish forests came to change for ever. The study site for this thesis is situated in the northern part of the county of Västerbotten, Sweden, and has previously been a National forest. Today the area is an ecopark and the land is owned by the forest company Sveaskog.

De flesta svenska skogar, även i reservat, har under lång tid påverkats mer eller mindre av människan. De fjällnära barrskogarna i norra Norrland har i vissa fall utnyttjats till husbehov av samer under lång tid och av nybyggare från 1800-talet och framåt, men spår finns även efter senare industriellt bruk. I slutet av 1800-talet förändrades skogbruket till ett industriellt brukande vilket också förändrade de norrländska skogarnas struktur och landskapsmönster i stor utsträckning. Dimensionsavverkningen förändrade både natur och kulturvärden genom att de större träden, oftast tall av hög kvalité men även döda träd, avverkades. Området som låg till grund för denna studie ligger i norra Norrbotten och har tidigare varit en kronoöverloppsmark ägd av Domänverket.

Nature conservation has for a long time been founded on the assumption that high ecological values depend on low human impact. In Sweden this has led to forests with these characteristics being strictly protected from human influences. However, it is also known that historical land-use can enhance ecological values in forests. Mountainous forests in Sweden, which have not been affected by modern forestry, have for a long time been considered as untouched by people. However, forest history research has in recent years shown that even these areas have been used by people for a long period of time.

Fornlämningars skydd regleras i Lagen om Kulturminnen (KML) m.m. (1988:950). I samband med varje skoglig åtgärd är man skyldig att ta hänsyn till värdefulla kulturmiljöer och lämningar, detta stadgas i Skogsvårdslagen (1979:429). Förutom själva fornlämningen så är även omgivande mark, det så kallade fornlämningsområdet skyddat. 2 kap 1 § i KML säger vilka fornlämningar som är skyddade enligt KML, bland annat så tas gravar och boplatser upp (KML 1988:950).

Attityden gentemot lövträd och lövskog i norra Sverige började förändras i mitten av 1900-talet. Tidigare var lövträden en resurs inom det agrara samhället, men genom det industriella skogsbrukets utveckling började man alltmer betrakta lövträden som ett problem. Lövträden gav sämre lönsamhet på grund av att de inte efterfrågades inom industrin och lövträden ansågs även hota barrträden och deras föryngring genom sin förmåga att föröka sig vegetativt genom stubbskott och rotskott. Det fick till följd att det inom skogsbruket talades om ett ?lövproblem?.

Kommunikationerna i norra Norrland under den förindustriella tiden bestod i stort sett endast av vintervägar (Hoppe 1945, Lassila 1972). Människorna förflyttade sig trots allt över relativt stora områden med släde efter häst eller ren (Friberg 1935, Mannerfelt 1936, Hoppe 1945). Många nybyggen i Norrlands inland var under tidigt 1900-tal fortfarande isolerade från omvärlden tillföljd av bristen på vägar. Vid denna tid började Domänverket att anlägga smala vägar s.k. ?cykelstigar? på statens marker för att underlätta framkomligheten för sina tjänstemän (Hoppe 1945) och på så vis också bättre kunna tillvarata skogsråvaran.