Den 1 januari 2009 trädde en ny lagstiftning i kraft gällande ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra skatteupplägg med ränteavdrag inom en intressegemenskap. Förändringarna innebar att en huvudregel infördes vilken stipulerar att bolag inom en intressegemenskap inte får dra av ränteutgifter avseende en intern skuld som hänför sig till förvärv av delägarrätter inom koncernen. Till huvudregeln infördes två undantag som stadgar att avdrag ändock får göras om särskilda krav är uppfyllda. Undantagen kom att benämnas tioprocentsregeln och ventilen.När det gäller tillämpningen av tioprocentsregeln ligger svårigheten i att utföra det så kallade hypotetiska testet där man ska beräkna till vilken skattesats det räntemottagande bolaget ska beskattas till om det endast hade haft ränteinkomsten som sin enda inkomst. Tillämpningsproblemet gällande ventilen är att det är en lagregel vilken vilar på domstolens subjektiva värderingar av affärsmässigheten i de uppkomna skuldförhållandena.Trots införandet av de nya reglerna uppmärksammade Skatteverket att skatteplaneringsförfaranden fortfarande föreligger varför ett nytt lagförslag nu har publicerats av Finansdepartementet.

De första reglerna om ränteavdragsbegränsningar trädde i kraft den 1 januari 2009, men trots de regler som då infördes fanns det möjlighet att undgå bolagsbeskattning i Sverige med hjälp av s.k. räntesnurror. Denna möjlighet utnyttjades av bolag i intressegemenskap varför en skärpning av reglerna infördes den 1 januari 2013.Den nya huvudregeln innebär att alla lån i en intressegemenskap omfattas av reglerna. Huvudregeln får anses vara tämligen lättillämpad och har inte heller diskuterats något avsevärt i praxis. Dock har en av kompletteringsreglerna, den s.k.

Bakgrund och problem:Belöningssystem alltid varit ett styrverktyg där ledning med dess hjälp försökt att bidra till att medarbetare blir motiverade till att öka sin produktivitet och på så sätt bidra till organisationens lönsamhet. Men att försöka förstå de icke-ekonomiska effekterna av olika belöningssystem har bidragit till att försöka skapa en ökad förståelse för organisatorisk rättvisa. Vad gäller monetära ersättningar i ett belöningssystem så är det viktigt att förstå att rättvisefrågor utgör en viktig del av de olika anställningsförhållandena i organisationen. Utan denna förståelse kan det uppstå ogynnsamma situationer. Detta har lett oss till uppsatsens problemformulering: Vad har upplevd rättvisa för påverkan på attityder kring monetära ersättningar i ett belöningssystem?? Vad kan monetära ersättningar få för upplevda beteendemässiga konsekvenser?Syfte:Rapportens huvudsakliga syfte är att beskriva och förklara attityder kring monetära ersättningar i ett belöningssystem.

Syftet med uppsatsen är att redogöra för vilket informationsutbyte som finns mellan EU medlemsstaterna, vad gäller medborgares utländska sparande i ett EU land. Klimatet på den ekonomiska marknaden har blivit hårdare och möjligheterna till mer och mer komplicerade och invecklade transaktioner gör det svårare för myndigheterna att kontrollera sparande utanför landets gränser. Svenska medborgare har över 1 000 miljarder kronor placerade på olika banker i utländska skatteparadis. I samband med att bankregister över bankkontoinnehavare i Liechtenstein offentliggjordes våren 2008 har frågan blivit än mer aktuell. Enligt svensk lag är det inte olagligt att placera pengar i skatteparadis, bara man tar upp det i sin deklaration och beskattas i det land där den skattskyldige har sin hemvist.

SammanfattningI början på 1970-talet infördes ett låneförbud i den svenska aktiebolagslagen som innebär ett förbud för aktiebolag att lämna penninglån till den som äger aktier, är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detta förbud träffar även närstående till dessa personer. Från detta förbud finns även en rad undantag föreskrivna då det under vissa förutsättningar ansetts affärsmässigt motiverat att tillåta lån till subjekt i den förbjudna kretsen. Ett av dessa undantag är det så kallade koncernundantaget som tillåter lån inom koncerner under den förutsättningen att moderbolaget har sin hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Motivet bakom låneförbudet är framförallt av skatterättslig karaktär och genom detta önskade man förhindra den skatteflykt som uppstår då fysiska personer lånar medel från bolaget för att finansiera sin privata konsumtion och på detta sätt skjuter upp eller helt undgår beskattning av detta kapital.