Under 1960-talet rådde en stor bostadsbrist i Sverige. För att lösa problemet fattade riksdagen 1964 ett beslut om att en miljon nya bostäder skulle byggas under en tioårsperiod fram till 1975. Detta kallades för ?miljonprogrammet?. Redan innan miljonprogrammet var färdigutbyggt uppkom en stark kritik av de nya bostadsområdena.

Den här uppsatsen skrivs som en följd av en omfattande urbanisering, en ökande global uppvärmning, samt det faktum att svenska städer tills helt nyligen har brett ut sig relativt ohämmat över natur- och jordbruksmark med bl a växande ohållbara transporter som följd. För att hushålla med mark, energi och ändliga resurser ställs nu stort hopp till en mer hållbar stad ? såväl ekologiskt som socialt och ekonomiskt. Mycket talar för att en sådan stad är tät, funktionsblandad och grön. Samtidigt finns det indikationer på att rådande förtätningstrend kan utgöra ett hot mot de gröna värdena. Den här uppsatsen undersöker till att börja med olika synsätt på grönstruktur: dels som teoretiskt begrepp (kap. 1), dels som tillämpat begrepp i en planeringskontext, vilket sker genom en fallstudie av Helsingborgs stads kommande grönplan (kap.