Allt började med att jag kände mig fångad i en tvådimensionell värld med mönster och figurer på en plan yta. Jag frågade mig hur stor roll synen spelar för min världsuppfattning och mitt konstnärliga skapande. Det enda som kom ut från min hand var platta små figurer med ögon som stirrade på mig och sa: ?Vem är du? Vad gör du här? Vad vill du mig?? Jag kunde inte svara dem med mer än att jag bara skapar er, sen vet jag inte mer.Efter åtskilliga försök att komma från att bara skapa platta saker lyckades jag ändå bara åstadkomma reliefer.1 Jag bestämde mig för att göra någonting drastiskt och förbjöd mig själv att göra något visuellt som man måste kunna se för att uppleva. ?Om man inte kan se kan man heller inte rita några figurer?, sade jag åt mig själv.2 Hädanefter ska jag bara göra sådant som man kan uppleva och se utan syn, med fingertopparna och med kroppen.

Bakgrund: Handen är ett Sinnesorgan och känselspröt mot omgivningen. Det är med handen som vi till stor del uppfattar och undersöker vår omgivning. Arbetsterapeuter behandlar personer med skador och sjukdomar i handen med ortos. Det som beskrivs i litteraturen om ortosbehandling är fokuserat på funktion och tekniska lösningar inte så mycket på hur det är att leva med en ortos och hur det påverkar personens upplevelse av sin situation.Syftet: var att beskriva vilka upplevelser vuxna personer har av att använda ortos på handen. Metod: En kvalitativ intervjustudie utifrån ett livsvärldsperspektiv genomfördes med 6 personer.

Abstract///// Parks and green spaces are important to a lot of people today. Are these parks made for us all? Is it possible for a person with a sight disability to explore and take part in all the things these places have to offer? They can probably take in some, but I think there are more effective ways of planning for the blind and sight disabled allowing them to explore using their tactile senses. The environment is vital for children?s development.