Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

I min jämförelse mellan forskarna Emil Herlenius och Cecilia Wejryd har jag undersökt i huvudsak tre delar, Erik Jansson som ledare, syndfrihetsläran samt Janssons relation till erikjansarna, och då i synnerhet till de kvinnliga anhängarna. Det som skiljer sig väsentligt mellan de två forskarna är deras syn på vilka anhängarna var. Wejryds hushållsdimension ger en helt ny insikt och förståelse för Janssons relationer, i huvudsak till de kvinnliga anhängarna. I Janssons budskap och förkunnelse och då i huvudsak syndfrihetsläran som jag studerat skiljer sig inte forskarna åt, åtminstone inte vad gäller innehållet i läran.Däremot ser forskarna olika på hur och när dessa idéer växte fram hos Jansson. Herlenius menar att Jansson i tidiga år ifrågasatte och tog avstånd ifrån uppbyggelselitteraturen och att hans egen kristendomstolkning med syndfrihetsläran var utvecklad redan före den första Hälsingeresan i januari 1843.

Upplevelseindustrin är ett av Sveriges största tillväxtområden och turismen har stor potential att bli en av landets största marknader. Flera nordiska länder satsar på anläggningar som lockar besökare norrut till snö och kyla. Utvecklingen i Sverige har dock inte följt med och det finns få turistanläggningar i landets nordliga delar. För att följa utvecklingen ska en anläggning byggas vid polcirkeln vid sjön Öst-Kieratj i Jokkmokk. Anläggningens arbetsnamn är ACA och står för Arctic Circle Arena.