Uppsatsens syfte är att visa hur Jean Rhys i sin roman Sargassohavet ifrågasätter de narrativa strategier och diskurser som avgör vilka romanpersoner och perspektiv som får komma till uttryck. Rhys gör detta bland annat genom att placera en icke-västerländsk kvinna, som dessutom påstås vara galen, i protagonistens position. På så vis legitimeras romanpersonens perspektiv och detta är ett sätt att låta den Andras röst få komma till uttryck, från det fria subjektets position.Rhys lyfter också fram att det alltid finns fler än en sida av en berättelse. Den mångstämmighet som kännetecknar romanen visar att en berättelse kan framföras från flera olika perspektiv; genom att utrymme ges åt flera röster försvåras en reducerande läsart av romanpersonerna. Romanens polyfoni är också ett sätt att belysa de olika positionerna i de konflikter som strukturerar romanen, exempelvis konflikten mellan det västerländska och det icke-västerländska, mellan kvinnor och män och mellan rationalitet och fantasi..

Under det senaste året har det friskt debatterats om svensk folklig kultur och inte minst folkmusikens traditioner; debatten initierades vid manifestationer, som väcktes under hösten 2010, mot presentationen av Sverigedemokraternas främlingsfientliga åsikter rörande den svenska kulturen.Uppsatsen redovisar hur debatten mellan folkmusiken och Sverigedemokraterna förts i media och vad SD:s vilja att värna folkkulturen skulle tänkas leda till. I texten tas det upp olika exempel som i sig ställer frågor om vad ?svenskhet? innebär och om traditioner skall konserveras eller kunna förändras. Utifrån artiklar och uttalanden i olika medier redovisas de åsikter som yttrats, främst koncentrerat på fyra folkmusikmagasin: Folkmusik & Dans, Hembygden, Lira Musikmagasin och Spelmannen.Studien visar att begrepp, som exempelvis ?folksjäl? och ?tradition?, har med tiden bytt innebörd.

My aim with this essay is to examine the relationship between identity positions and spatial positions in Jean Rhys novel Wide Sargasso Sea (1966). Through this I wish to show how Wide Sargasso Sea problematize the analytical cathegory "women", as well as classic western canon, and feministic eurocentric readings of the novel Jane Eyre by Charlotte Bronte to which Wide Sargasso Sea correspond..

In this essay I have read the novels Wide Sargasso Sea (Jean Rhys 1966), Desirada (Maryse Condé 1997) and Invisible Cities (Italo Calvino 1972) through Édouard Glissant?s notion of the primary scene in Philosophie de la relation. Poésie en étendue. I have examined how the primary scene can be seen as a political/an aesthetical strategy in the three novels. This was done in order to question the blunted tool of the notion of the identity, which is often considered in studies regarding ?postcolonial novels?.