Detta examensarbete handlar om hur Åstorp, en mindre ort i nordvästra Skåne kan utveckla sin identitet och attraktivitet som Söderåsstaden. Syftet med examensarbetet är att undersöka, försöka förstå och med fokus på gestaltning ge förslag på utveckling av en mindre centralorts problematik med identitet och fortsatt utveckling i en konkurrensutsatt region. Åstorp är ett relativt ungt samhälle som byggdes upp i samband med järnvägens etablering 1875. Åstorp är en liten inlandskommun med knappt 15 000 invånare beläggen mitt i det expansiva, nordvästra hörnet av Skåne. Kommunens centralort ligger alldeles intill Söderåsens nordvästra spets och har ett unikt läge tack vare järnvägsstationen med Pågatåg och den intilliggande naturen. Dock är kopplingen till Söderåsen otydlig och kommunen har en ambition att stärka denna. Kommunens vision för 2020 är: Åstorp ? Söderåsstaden där människor och företag möts och växer.

Stadens offentliga rum i form av parker och grönstråk är platser som har betydelse både för stadsbornas rekreation och sociala kontakter. Det är platser där människor kan få olika intressen tillfredsställda och miljöer där många olika former av relationer kan äga rum. Det är här människor kan träffa likasinnade för en specifik aktivitet, träffa nya människor för alltifrån tillfälliga till djupare relationer samt känna gemenskap med andra i området. Dessa miljöer är alltså viktiga mötesplatser på många olika sätt för många olika människor. För att aktiviteter och möten ska kunna ske i de gröna offentliga rummen måste dock gestaltningen av platsen stödja och ge möjligheter till det, vilket inte 1900-talets storskaliga och funktionsinriktade planering har gjort. Inflyttningen till städerna ställer idag större krav på de offentliga miljöernas mötesplatser.

I det här kandidatexamensarbetet försöker jag besvara frågan om hur det kommunala lekplatsutbudet används i en mellanstor svensk tätort och vilka faktorer som påverkar användningsgraden av lekplatserna. Huvuddelen av uppsatsen utgörs av en presentation av en fallstudie från 2010, som består av en inventering av 27 lekplatser i kommunal drift i Köping i Västmanlands län. Utgångspunkten för kandidatarbetet är antagandet att de offentliga lekplatserna är en värdefull resurs som i många fall är dåligt utnyttjad, eftersom de som planerar för lekplatser ofta har dålig kunskap om vad barn egentligen behöver och efterfrågar. I det här kandidatexamensarbetet försöker jag besvara frågan om hur det kommunala lekplatsutbudet används i en mellanstor svensk tätort och vilka faktorer som påverkar användningsgraden av lekplatserna. Huvuddelen av uppsatsen utgörs av en presentation av en fallstudie från 2010, som består av en inventering av 27 lekplatser i kommunal drift i Köping i Västmanlands län. Utgångspunkten för kandidatarbetet är antagandet att de offentliga lekplatserna är en värdefull resurs som i många fall är dåligt utnyttjad, eftersom de som planerar för lekplatser ofta har dålig kunskap om vad barn egentligen behöver och efterfrågar. Med slutsatserna från fallstudien bidrar jag med data som kan jämföras med tidigare liknande studier av barns lekplatsanvändning och på så sätt utvidgas den gemensamma kunskapsbanken som kan användas vid planering och design av nya lekplatser. Genom att utvärdera resultatet av inventeringen och mina arbetsmetoder vill jag dessutom presentera ett exempel som kan hjälpa andra som vill åtaga sig en liknande uppgift, i akademiskt eller praktiskt syfte. De metoder som användes för att samla information till arbetet var, förutom fallstudien, även studier av litteratur om utelekens betydelse för barns utveckling och vad det är som en bra lekplats bör erbjuda. I fallstudien användes enkäter till skolbarn och föräldrar till förskolebarn, samt platsinventeringar som huvudmetoder. De flesta av barnen i fallstudien besökte lekplatser och hade en lekplats nära hemmet, inom 5 minuters gångväg.