Den övre delen av Rhododendrondalen i Göteborgs Botaniska Trädgård är relativt nyanlagd, ombyggnaden startade i början av 1990-talet, med växtmaterial från insamlingsresor runt om i världen. Rhododendronen har här fått en underordnad plats på grund av de starkväxande perennerna som nu helt dominerar platsen under sommarmånaderna. Däremot är nedre delen av Rhododendrondalen inte förändra alls. Resultatet har nu blivit att den övre och nedre delen av Rhododendrondalen skiljer sig, genom att den övre delen är mer genomarbetad. Den nedre delen har inte alls ett lika utvecklat gångsystem som den över delen har och det finns inte den mängden av olika perenner.

Swedish energy policy aims to increase the use of energy from renewable sources and this should be done in a safe, environmentally and sustainable manner. According to the Energy Agency the use bio-fuel increased by 73% between 1990 - 2006. Stands with high share of slash are often located on areas with high productivity which often are located on soils with poor bearing capacity. This will increase traffic on susceptible soil leading to increased ground damage. To reduce the risk of ground damage at slash-forwarding, ground protection is needed.

Present essay aims to introduce the reader to central topics regarding Rhododendrons of subgenus Vireya. As a result of a donation, the Swedish University of Agricultural Sciences, received a collection of Vireya from a local amateur grower, Kurt Myllenberg. Since the subgenus Vireya is uncommon in Scandinavian horticulture, the study tries to establish conditions for successful growing. The subgenus Vireya differ from the other Rhododendron species through mainly three characteristics: the presence of two tails, attached to each end of the seed; the ovary-style junction is tapering and the pedicels arises directly from a dome-like base and form an umbel and not a raceme. The subgenus is distributed mostly in the islands of Indonesia and New Guinea, but also from Malaysia to Nepal and in Australia. Since Vireya species mainly grows as epiphytes in the tree canopies, they need high drainage and not too much water.

Sissinghurst är en vacker trädgårdsanläggning som ligger i grevskapet Kent i sydöstra Storbritannien.Syftet med detta arbete var att studera Sissinghursts historia, design och växtslag men även att undersöka vad som gör Sissinghurst till en typisk arts -and -craftsträdgård.Trädgården köptes på 1930-talet av skriftställaren och diplomaten Harold Nicolson och författarinnan Vita Sackville-West. En ordentlig upprustning gjordes av Sissinghurst och sedan skapade de tillsammans den mest berömda och besökta arts -and -craftsträdgården i England.Trädgården användes som om den hade varit ett hus. Övre gården utgör hallen där höjdpunkten är den purpurröda rabatten med blad som har en silvergrå nyans. Vita trädgården är matsalen som är det mest berömda trädgårdsrummet på Sissinghurst. Den innehåller bara vita blommor med ett inslag av ljust rosa.

Det finns många års forskning bakom de bekämpningsmetoder vi har i dag för att bekämpa den spanska skogssnigeln i våra odlingar och trädgårdar. Dessa bekämpningsmedel är i regel ganska dyra, fungerar inte optimalt i fuktigt klimat, verkar ett tag och måste sedan underhållas vilket blir dyrt och tidsmässigt kostsamt för konsumenten. Syftet med denna litteraturstudie är att få fram om det finns växter som spanska skogssnigeln inte äter utav. Finns det växter som snigeln inte gillar eller av någon annan anledning inte äter, skulle det betyda att man med hjälp av växtvalet kan hålla spanska skogssnigeln från sin åker, plantering eller trädgård. Genom att exempelvis plantera osmakliga växter mellan grödorna, runt en värdefull plantering som en slags barriär eller helt enkelt endast plantera osmakliga växter för att kunna ha växter överhuvudtaget i sin trädgård att kunna njuta av utan angrepp. Spanska skogssnigeln är allätare vilket betyder att den äter levande och dött material och kan även äta av kadaver av sin egen art. Det finns dock undantag där snigeln av olika skäl väljer att inte äta på växten.

Summary The estate of Johannishus is situated in the south of Sweden and in the province of Blekinge, about 8 kilometres from the city of Ronneby. The main building together with the park represents the province´s only example of a well preserved estate environment from the early 1800th Century, and was declared as a historic monument in 1982 because of its unique role in the province. Johannishus Park has during 300 years developed in close relation to the main building, the landscape and the surrounding infrastructure. Each century and owner has had an influence on the park, which has resulted in an interesting visible cross-section of 300 years of Swedish garden history. Most noticeable today are the traces from late 19th Century, but in its oldest parts the park contains structures from the early 18th Century.