Repatriering är den process då en expatriat återvänder till hemlandet efter avslutat internationellt uppdrag och har fångat såväl praktikers som akademikers intresse. Denna uppsats är en litteraturstudie kring hur problematik kring repatriering har diskuterats i fyra högt rankade tidskrifter under de senaste 20 åren. Syftet med studien är att kritiskt undersöka utvecklingen av forskningen kring repatriering för att skapa en djupare förståelse kring detta framväxande ämnesområde. I vår textanalys identifierar vi sex teman med olika perspektiv på problematiken kring repatriering som var och ett behandlas i uppsatsen. Slutsatsen är att temana kan utvecklas genom att undersöka nya kontexter och metodval och på så sätt skapa en ökad förståelse kring komplexiteten kring reptriering. .

Syftet med uppsatsen är att undersöka Repatriaters upplevelser av Repatriationsprocessen. Fokus ligger på arbetsrelaterade aspekter i syfte att utvidga förståelsen för hur Repatriaters upplevda relation till organisationen påverkar tankar om uppsägning bland Repatriater. Teorin är uppdelad i fyra avsnitt. Repatriatens uppfattning om hemkomsten samt arbetsvillkoren efter hemkomsten. Som efterföljs av Repatriaterna i hemorganisationen för slutligen redogöras för vad den normativa teorin har för goda råd till företag.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur AstraZenecas expatriater stationerade i Mölndalupplevt Repatriationen. För att illustrera hur Repatriationen upplevts har de fem variablerna:förväntningar, karriärplanering, stöd och kontakt med hemorganisationen, tydlighet iprocessen samt omvänd kulturchock valts. Studien genomfördes genom intervjuer med sexRepatriater anställda på AstraZenecas kontor i Mölndal. Denna studie visar att Repatriaternasupplevelser till stor del överensstämmer med tidigare forskning. Processen var tydlig gällandehemkomstens praktiska detaljer.