Den 18 maj 1995 beslutade regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda frågan om, och i så fall på vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Till kommitténs ordförande valdes riksdagsledamoten Carin Lundberg (s). Den 17 oktober 1996 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv med den innebörden att kommittén skulle utreda frågan om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter. Kommittén fick även i uppgift att utreda vilka åtgärder i så fall vore nödvändiga för att Sverige skulle kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. Kommittén delades i två sektioner och det nya uppdraget tilldelades kommitténs sektion 2.

Sverige har som medlem i EU 2002 antagit en lagstiftning mot människohandel som bygger på ett av Europeiska Rådet antaget rambeslut. Den till rambeslutet anpassade svenska lagstiftningen mot människohandel i Brottsbalken 4 kap 1 a § ställer höga krav på de svenska brottsutredande myndigheterna. De arbetsmetoder polis och åklagare använder idag leder till att spaningsinsatserna kan bli långa. Den längre spaningsinsatsen motiveras med ett behov att säkra tillräckligt hållbar bevisning för att kunna döma gärningsmännen till avskräckande och kännbara fängelsestraff. En längre spaningsinsats genomförs enligt min mening på offrets bekostnad och i konflikt med reglerna om de mänskliga rättigheterna.