Initiativet till detta examensarbete kom från Arne Karyds kurs Transportekonomi och miljö där vi blev intresserade av att titta närmare på Stockholm ? Arlanda flygplats och dess miljökrav.Examensarbetets inriktning och mål är att undersöka hur järnvägen kan bidra till att Arlanda ska klara av sina miljökrav i framtiden. Just nu pekar prognoserna på att verksamheten på Arlanda kommer att kunna hålla sig under det koldioxidtak som sattes av miljödomstolen 1991 i omkring fem år till (runt år 2010) utan att behöva begränsa flygverksamheten.Syftet med examensarbetet är att undersöka hur mycket längre LFV eller Arlanda kan hålla sig under detta tak genom effektivare användning av tågtrafik på Arlandabanan och andra förbättringsåtgärder inom kollektivtrafiken, men utan att begränsa flygtrafiken. Idag utnyttjas Arlandabanan inte optimalt då staten lovade bort trafikeringsrättigheten på sträckan till de entreprenörer som hjälpte till att finansiera och bygga banan. Projektet var Sveriges första infrastrukturbygge där privata intressenter och staten hjälptes åt med finansieringen.

Idag bor ungefär en tredjedel av jordens befolkning i hus som är byggda av lera. I Sverige byggs det endast i liten skala med detta byggmaterial och då främst i egen Regi. De människor som sysslar med detta tror att leran har goda egenskaper som byggnadsmaterial, bland annat en god värmelagringsförmåga. När det idag byggs hus sätts stort fokus på att husens U-värden ska vara så låga som möjligt medan man bortser ifrån konstruktionens värmelagringsförmåga. En massiv lervägg utan isolering får ett högt U-värde, vilket man idag vill undvika.

Examensarbetet består av en utvärdering av en del av den satsning på kollektivtrafiken i LLTs Regi, nämligen införandet av ett nytt busslinjenät, som gjordes i Luleå tätort hösten 2003. Utvärderingen är gjord utifrån intervjuer med resenärer, en enkätundersökning av lulebornas attityder samt ur ekonomisk synvinkel. Det nya linjenätet som infördes hösten 2003 i Luleå syftade till att öka attraktiviteten hos den kollektiva busstrafiken genom att öka turtätheten, minska restiderna och öka möjligheterna till direktresor. Linjeomläggningen skedde efter att resandet, och därmed även turutbudet, minskat mer eller mindre årligen sedan slutet av 1980-talet. En stor poäng med linjeomläggningen var även att antalet bussar i trafik inte behövde öka.

Traditionellt sett har vägsektorn främst använt jungfruliga resurser som konstruktionsmaterial. Intresset för alternativa material ökar dock och detta leder till att det blir allt vanligare att restprodukter används som konstruktionsmaterial.´ I dag saknas det enhetliga modeller, med allmän acceptans, för att bedöma en restprodukts lämplighet som konstruktionsmaterial i vägbyggnad. Detta innebär att det i varje enskilt fall tas fram ett bedömningsunderlag som anses vara lämpligt. För att bedöma ett materials lämplighet bör ett faktaunderlag inom en rad olika aspekter samlas in. De aspekter som kan vara aktuella kan delas in i Användning och Omgivning.