Stroke är den vanligaste orsaken till långtidssjukvård och leder bland annat tillnedsatt balans. Personer som haft en stroke utgör en av de största målgrupperna för fysioterapeutisk behandling, som framförallt består av träning av personens funktionsnedsättningar exempelvis rörlighet, styrka och balans. Den nedsatta balansen som uppstår efter en stroke medför en försämrad gångförmåga och ökad risk för fall. Tidigare studier har påvisat ett samband mellan balans och bålstabilitet samt att en förbättrad balans medför en förbättrad gångförmåga och minskad fallrädsla. Redcord® är ett koncept sominnefattar instabil träning i slingor och bålstabilitetsträning med instabila redskap har visat på signifikanta förbättringar gällande balans hos personer som haft en stroke.

Bakgrund: Axel- och skuldersmärta är en av de vanligaste anledningarna till varför patienter söker sig till primärvården och nästan hälften av dem får diagnosen subacromiell impingement (SAI). SAI-patienter behandlas idag initialt icke-operativt med stabilitetsträning för skapula, träning av rotatorkuffen, hållningskorrektion, ergonomisk rådgivning, smärtlindring och motorisk nyinlärning för skapula. Impingementpatienter kan också behandlas i slyngor, vilket har till syfte är att återskapa normal funktion genom höga nivåer av neuromuskulär stimulering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om rehabiliteringsresultatet skiljer sig mellan Redcord® som behandling i jämförelse med manuell sjukgymnastik enligt konceptet Axelina tillsammans med hemträningsprogram och sms-meddelanden som påminnelse, vid subacromiell impingement. Metod: Föreliggande RT-studie utfördes på en klinik med tolv deltagare fördelade i två grupper, där ena gruppen behandlades med Redcord® och andra gruppen behandlades med Axelina tillsammans med sms-meddelanden som påminnelse.

SammanfattningSyfte och frågeställningarStudiens syfte var att undersöka muskelaktiveringen i tre muskler (övre trapezius (ÖT), serratur anterior (SA) och nedre trapezius (NT)) under sex olika skulderstabiliserande övningar samt undersöka eventuella sidoskillnader. Syftet var även att undersöka om specifika skulderstabiliserande övningar i slyngor kunde öka aktiveringen i främst SA samtidigt som aktiveringen i ÖT minskar, hos friska individer, jämfört med nuvarande rekommenderade övningar på stabilit underlag. Aktiveras SA och NT mer vid slyngbaserade övningar än vid övningar på stabilt underlag? Visar studiens slyngövningar mindre aktivering i ÖT än övningar på fast underlag? Ses någon sidoskillnad mellan höger och vänster kroppshalva under utförandet av samtliga skulderstabiliserande övningar?MetodTio friska kvinnor (medelålder 36år) deltog i studien. Aktiviteten i tre muskler (ÖT, SA, NT) registerades billateralt under sex olika skulderstabiliserande övningar med elektromyografi (EMG).

Syfte och frågeställningar:Syftet med studien var att undersöka om slingträning av nedre bålen för individer med löparknä kan ge en reducering av skadeproblematiken.Syftet var även att studera om upplevelsen av smärta och begränsning i aktivitet förändrats hos dessa individer i en subjektiv bedömning. Löparknä innebär smärta på den yttre sidan av knät, mest vanligt hos löpare men även andra idrottare drabbas.Frågeställningar:I vilken omfattning kan slingträning av nedre bålen för individer med löparknä ge en mer funktionell styrka och även större uthållighet?Hur upplever individer med löparknä vid en subjektiv skattning att denna träning leder till en förändring av smärta och begränsning i aktivitet?Metod:Studien genomfördes som en kvantitativ experimentell studie, där en interventionsgrupp på sex löpare med löparknäproblem genomförde slingträning av nedre bålen. Detta skedde två gånger i veckan under sex veckor. Tester av funktionell styrka och uthållighet genomfördes den första veckan, efter tre veckor och efter sex veckor.