Inledning: De psykoterapeutiska ramarna, samt brott mot dessa ramar, är av central betydelse för psykodynamiska terapeuter.Syftet: med denna studie var att undersöka psykoterapeuters rambegrepp, dess mening, samt deras upplevelser av egna Rambrott.Frågeställningar: Frågeställningarna var vilken ramen och dess mening var, samt hur psykoterapeuterna upplevde sina egna Rambrott.Metod: I studien användes kvalitativ metod och fem psykodynamiska terapeuter intervjuades. Data analyserades med tematisk analys.Resultat: Resultatet visade att deltagarnas rambegrepp skiljde sig åt. Skillnaderna härleddes dels från olika teoribildningar för psykoterapi, dels efter egna ställningstaganden. Vidare tillämpades något olika ramar för olika patienter.  Även psykoterapeuternas upplevelser av egna i studien redovisade Rambrott uppvisade olikheter så som oro, skam, känsla av misslyckande och tillfredsställelse.Diskussion: Ramar samt avsteg från dessa intog en komplex roll i terapeuternas arbete. Ramar utformades av terapeuterna själva på grundval av terapeutisk inriktning.

Syftet med studien var att, med resultat från återhämtningsforskning som utgångspunkt, undersöka hur kuratorer inom öppenvårdspsykiatrin förhöll sig till ramar och gränser i behandlingsrelationer. Uppsatsens frågeställningar rör dels hur kuratorer definierar och förhåller sig till ramar och gränser samt Rambrott och gränsöverträdelser i en professionell behandlingsrelation och dels hur de resonerar kring detta i förhållande till sin professionalitet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju kuratorer genomfördes och empirin analyserades utifrån en ad hoc metod där meningskategorisering och meningskoncentrering kombinerades. Uppsatsens teoretiska perspektiv utgick från Asplunds teori om social responsivitet och Topors vidareutveckling av begreppen abstrakt och konkret socialitet. Studiens resultat visade att kuratorerna ser på ramar och gränser som något som utgör en grundval för en behandlingsrelation och att överträdelser ska ske utifrån en restriktiv hållning.

Att skapa attraktiva program är en av TV-producenternas huvuduppgifter. Mycket i detta arbete handlar om att etablera och behålla kontakt med TV-tittare genom tilltal, dvs. olika sätt att involvera TV-tittare i handlingen i programmen, i vilket studiopublikens skratt spelar en viktig roll. Deras skratt påverkar liveness som är TV-tittarnas känsla av spontanitet. I denna studie analyseras tilltal i situationer kring studiopublikens skratt i pratshower med kändisar som är orienterade mot humor och underhållning ("Hellenius hörna" och "Robins").