Återskapade våtmarker är av stor vikt för den biologiska mångfalden och särskilt viktiga för hotade simfåglar. För att öka kunskapen kring hur faktorer som våtmarkers area, ålder och fiskförekomst påverkar simfåglar i återskapade våtmarker studerades fyra våtmarker i Tinnerö naturreservat, Linköpings kommun. Av speciellt intresse var svarthakedoppingen (Podiceps auritus). Antalet svarthakedoppingar i de studerade våtmarkerna hade en positiv utveckling under våtmarkernas första år. Dock minskade antalet svarthakedoppingar i området mellan år 2009 och 2011.

SammanfattningRapporten beskriver hur ullhandskrabban (Eriocheir sinensis) påverkar nya miljöer som den blir introducerad till. Ullhandskrabban har mycket lätt för att anpassa sig till nya miljöer vilket kan vara ett problem då den följer med fartygs barlastvatten till nya vatten och hamnar. Jag jämförde rapporter från olika delar i Europa och USA där ullhandskrabban har hittats. Rapporterna användes sedan som underlag för att jämföra med vad som skulle kunna ske i Sverige.Det troligaste ställe som ullhandskrabban skulle kunna reproducera sig på är i Skagerrak vid kustremsan utanför Göteborg. Enligt mina beräkningar skulle detta vara nästan omöjligt då temperaturen och salthalten är för låga på våren den tid då ullhandskrabbans larver skall utvecklas och nå metamorfos till juvenil krabba.Ullhandskrabban kommer ändå att finnas här i de svenska vattnen.

Sälpopulationerna i Östersjön består av tre arter: gråsäl, vikare och knubbsäl. Sälarna befinner sig som rovdjur högst upp i näringskedjan och livnär sig till största delen på fisk. Detta gör att de i hög grad utsätts för de miljögifter som finns både i vattnet och i fisken. Under 1970-talet såg man en en kraftig nedgång av sälpopulationerna. Detta fanns vara delvis orsakat av reproduktionsstörningar som manifesterades som ocklusioner och stenoser av uterus med missade dräktigheter som följd.

Parasiter ur Eimeria-släktet är vanligt förekommande hos nötkreatur världen över. Hos nötkreatur finns minst 13 arter av Eimeria, varav de flesta är apatogena men tre kan orsaka klinisk sjukdom framför allt hos unga djur. Eimeria bovis och Eimeria zuernii kan båda ge upphov till sjukdom hos uppstallade nötkreatur. Utöver det har Eimeria alabamensis visats kunna orsaka sjukdom efter betessläpp, framför allt i europeiska besättningar. Då utmärkande symtom är diarré och aptitlöshet kan sjukdomen orsaka viktminskning eller minskad tillväxttakt.

Det finns en stark koppling mellan historisk markanvändning och biologisk mångfald. Flera ängs- och betesmarksarter gynnas eller är beroende av traditionell hävd såsom slåtter och bete. Syftet med studien är att undersöka om olikheterna i den historiska markanvändningen har påverkat den biologiska mångfalden. Genom att studera kartor från olika tidsperioder kan förändringar i landskapet tydas. Arkivstudier kan sedan kopplas till kartor och komplettera de historieluckor som kartorna inte visar.

Det finns en stark koppling mellan historisk markanvändning och biologisk mångfald. Flera ängs- och betesmarksarter gynnas eller är beroende av traditionell hävd såsom slåtter och bete. Syftet med studien är att undersöka om olikheterna i den historiska markanvändningen har påverkat den biologiska mångfalden. Genom att studera kartor från olika tidsperioder kan förändringar i landskapet tydas. Arkivstudier kan sedan kopplas till kartor och komplettera de historieluckor som kartorna inte visar.

Helicobacter är en gramnegativ, mikroaerofil, ureas-positiv, skruvformad bakterie som hittas i mag-tarmkanalen, saliv och faeces. Helicobacter pylori orsakar hos människor gastrointestinala sjukdomar, cancer och försvagning av immunsystemet. År 1988 isolerades den första skruvformade bakterien från katt och 1991 fick den namnet Helicobacter felis. De vanligaste arterna hos katt är Helicobacter felis och Helicobacter heilmannii. Mycket av forskningen idag görs för att fastställa patogenesen och för att undersöka om det finns någon zoonosrisk avseende överföring av Helicobacter species från katt till människa eller vice versa.

Den övre delen av rhododendrondalen i Göteborgs Botaniska Trädgård är relativt nyanlagd, ombyggnaden startade i början av 1990-talet, med växtmaterial från insamlingsresor runt om i världen. Rhododendronen har här fått en underordnad plats på grund av de starkväxande perennerna som nu helt dominerar platsen under sommarmånaderna. Däremot är nedre delen av rhododendrondalen inte förändra alls. Resultatet har nu blivit att den övre och nedre delen av rhododendrondalen skiljer sig, genom att den övre delen är mer genomarbetad. Den nedre delen har inte alls ett lika utvecklat gångsystem som den över delen har och det finns inte den mängden av olika perenner.

Bestånden av flera hundra djurarter i det vilda minskar årligen. I djurparker jorden runt pågår projekt för att bevara många av dem. Trots lång erfarenhet av att hålla vilda djur i fångenskap är det svårt att få dem att reproducera sig för att skapa hållbara bestånd. Många avkommor överges av sina föräldrar och fostras sedan av personal eller andra frivilliga. Mänsklig fostran verkar i många fall även ligga till grunden för fortsatta reproduktionsproblem i nästa generation.

BAKGRUND:Vår undersökning behandlar biologiundervisning med fokus på artkunskapen och hur inlärning kan främjas genom att eleverna får möjlighet att urskilja växterna från sin omgivning samtidigt som eleven ser variationen. Inlärning om växter kan möjliggöras genomutomhuspedagogik. Växtkunskaperna är en del av allmänbildningen och även en del av vårtkulturarv. I bakgrunden beskrivs undersökningar som visar på att elevernas kunskaper gällande växter sjunker.SYFTE:Undersökningens syfte är att undersöka vilka uppfattningar några lärare har om artkunskapens funktion i dagens skola och samhälle och på vad de grundar sina uppfattningar.METOD:Studien är en kvalitativ undersökning utifrån fenomenografisk inspiration. Insamling av data har skett genom intervjuer med yrkesverksamma lärare.RESULTAT:Undersökningen visar att lärare uppger att artkunskapen fyller en viktig funktion i dagens skola och samhälle.

När man arbetar med gröna miljöer ställs man ibland inför problematiska platser där ingenting verkar överleva. Ett exempel är platser med skuggiga och torra ståndorter. Växter är beroende av solljus och vatten för att leva således kan det vara svårt att hålla dessa platser grönskande. Därför är det spännande att söka svar på vilka växter som kan trivas och ge en vital grönska för skuggiga och torra ståndorter.Studiens frågeställning lyder: Vilka växter kan ge vital grönska i torra och skuggiga ståndorter i urban miljö? Den kompletteras med underfrågan: Bör man göra något särskilt i anläggningsskedet av en skuggig och torr ståndort för att öka möjligheterna för en vital grönska? Svar på varför vissa växter är bättre lämpade för vissa ståndorter har sökts genom litteratur kring biologi, växtfysiologi, växter och stresshantering samt trädgårdslitteratur.

Periodontit (inflammation i tandens stödjevävnad) är ett vanligt problem hos sällskapshundar. Det är en mycket smärtsam sjukdom som kan leda till tandlossning. Periodontit orsakas av orala bakterier som koloniserar tandköttsfickor, varpå stödjevävnaden runt tanden bryts ner. En bakteriegrupp som ofta förekommer i dessa fickor är Treponema spp. Dessa rörliga spiroketer har ett flertal virulensfaktorer som gör det möjligt för dem att invadera och orsaka stor skada.

Syftet med detta arbete är att kunna ge Alnarpsfakulteten och Akademiska Hus ett genomtänkt förslag som visar hur Alnarpslunden kan styras och formas framöver utifrån olika överväganden. Hur ska vi tackla situationen med almarnas snabba reträtt från Alnarpslunden? Arbetet bygger dels på ett antal Alnarpsexperters tankar om lunden och dess framtid och dels på mina egna studier av lundinriktad litteratur, äldre Alnarpsbeskrivningar och av Alnarpslundens nuvarande uppbyggnad, status och framtidspotential. Arbetet består av tre delar: Del 1 Några huvuddrag ur Alnarpslundens historia Första delen delar i sin tur in Alnarpslundens historia i fyra skeden från islossning till nutid. Skede 1 Från inlandsis till bosättning Marken koloniseras av träd och växter för att tusentals år senare glesas ut av både människan och stora gräsätare. Skede 2 Från den första gårdsetableringen till tiden som svensk kungsgård Så småningom ingick troligen den nuvarande lunden i ett halvöppet skogs- och beteslandskap. Tack vare att Alnarps skog har legat på mäktiga mäns ägor har den skonats från systematisk skövling. Skogens uppgift var att försörja de närbelägna byarna med ved och virke. Skede 3 Från Lantbruksinstitutet till Lantbruksuniversitet I och med Alnarps landtbruksinstituts grundande urholkades skogen till en omkringliggande och skyddande krans till parken som kom att anläggas här. Skede 4 Alnarp som ?landskapslaboratorium? De sista 30 åren har ytan trädbeklädd mark på Alnarp vuxit och lunden kan ses som en viktig komponent med lång träd- skogs- och örtkontinuitet till Alnarps landskapslaboratorium. Del 2 Alnarpslunden idag Del två beskriver lundens användning ur olika perspektiv både inom och utom SLUs verksamhet.

I växtfamiljen Solanaceae ingår en rad giftiga växter. Några av dessa arter har spelat viktiga historiska roller, som berusningsmedel, läkemedel och heliga växter. I denna rapport behandlas alruna (Mandragora officinarum), belladonna (Atropa belladonna), bolmört (Hyoscyamus niger) och spikklubbor (Datura spp.). Dessa växter har mycket liknande ämnessammansättning, vilket har lett till liknande användning runt om i världen. Många kunniga farmaceuter har hittat relevanta medicinska användningsområden för växterna genom historien, främst som smärt- och spasm-dämpande medel. Andra har hittat religiösa användningsområden för dem, som hallucinogener och religiösa symboler. De så kallade häxorna, sägs ha använt vissa av dessa växter, bland annat till de beryktade flygsalvorna.

Giardia är en protozo, ett encelligt urdjur. Parasiten har en direkt livscykel med fekal-oral spridning. Få cystor krävs för att ge upphov till sjukdom och cystorna är mycket resistenta i miljön. Giardia delas in i 6 arter varav Giardia duodenalis (syn. G.