Syfte: Att beskriva hur olika former av fysisk aktivitet kunde påverka patienter med sjukdomen KOL och vilka faktorer som inverkade på dessa patienters möjligheter att vara fysiskt aktiva, samt att beskriva hur sjuksköterskan genom patientutbildning kunde hjälpa patienter till ökad fysisk aktivitet. Metod: Studien har genomförts i form av en systematisk litteraturstudie. Till resultatet har använts 16 kvantitativa och en kvalitativ artikel. Resultat: Resultatet visade att träning både i grupp och individuellt förbättrade livskvalitet, fysisk förmåga och andnöd. Träning motverkade också kakexi och minskade risken för depression.

IntroduktionÖvervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem i stora delar av världen, problemet kryper dessutom allt längre ner i åldrarna. Övervikt hos barn ger en betydligt ökad risk att som vuxen drabbas av tillstånd som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancersjukdomar samt en ökad risk att dö i förtid.SyfteSyftet med studien var att undersöka om det föreligger skillnader i kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet mellan könen hos barn med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år, samt om det fanns några skillnader inom könen utifrån kategorisering efter BMI för övervikt (25-29,9) respektive fetma (?30). MetodDatainsamlingen skedde genom inhämtning av resultat från mätningar av kroppssammansättning, energiomsättning, substratutnyttjande och insulinkänslighet utförda på ett universitetsjukhus i Mellansverige under åren 2008-2014. Resultatet hämtades från 26 flickor och 29 pojkar med övervikt och fetma i åldrarna 10-13 år. ResultatDet förelåg ingen signifikant skillnad avseende något av mätvärdena mellan könen. Det kunde dock ses en signifikant skillnad avseende insulinkänslighet mellan de med övervikt och fetma hos båda könen, hos pojkarna fanns det även en signifikant skillnad i energiomsättning (p=<0,05).

Inledning: Andelen personer som lider av obesitas ökar markant i hela världen och för att återfå sin hälsa är så kallad fetmabehandlande, även kallad bariatrisk kirurgi, den sista utvägen för många. En operation som visar betydligt bättre resultat än medicinsk behandling även på lång sikt vad gäller vikt, effekt på diabetes typ 2, hypertoni mm. Men flera studier tyder på ökad risk för alkoholmissbruk, i alla fall efter Gastric Bypass (1, 2). Årligen opereras mellan 7000 och 8000 personer bara i Sverige och kunskapen kring kort- och långtidseffekterna av kirurgin ökar allt mer (3). För att resultatet av operationen ska förbli långsiktigt positivt krävs att patienterna varaktigt förändrar sin livsstil men tydligen bör de även uppmärksammas på att till exempel alkoholupptaget förändras och därmed kan öka risken för missbruk.

Bakgrund: Personer med demenssjukom får ofta i sjukdomsförloppet problem att äta och insatser för att behålla personens nutritionsstatus kan bli aktuella. En vanlig sådan insats som diskuteras är enteral nutriton i någon form. Då en person med demenssjukdom tappar sin förmåga att kommunicera och även den kognitiva förmågan att ta egna beslut ställs sjuksköterskor inför en svår arbetsuppgift. Att ta ställning till om det är etiskt riktigt att starta enteral nutrition eller om det är etiskt riktigt att acceptera matvägran är en av de svåraste dilemman en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomi hos personer med demenssjuksom vid enteral nutrition.

Bakgrund: Personer med demenssjukom får ofta i sjukdomsförloppet problem att äta och insatser för att behålla personens nutritionsstatus kan bli aktuella. En vanlig sådan insats som diskuteras är enteral nutriton i någon form. Då en person med demenssjukdom tappar sin förmåga att kommunicera och även den kognitiva förmågan att ta egna beslut ställs sjuksköterskor inför en svår arbetsuppgift. Att ta ställning till om det är etiskt riktigt att starta enteral nutrition eller om det är etiskt riktigt att acceptera matvägran är en av de svåraste dilemman en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomi hos personer med demenssjuksom vid enteral nutrition.

SAMMANFATTNINGBakgrundMalnutrition är ett globalt problem i både industri- och utvecklingsländer. Svenska studier genomförda under 2000-talet har påvisat att drygt var fjärde patient i slutenvården är malnutrierad. Vårdgivare är ansvariga att identifiera malnutrierade patienter och de som löper risk för malnutrition. Punktprevalensmätningen Dagen nutrition utförs årligen på Akademiska sjukhuset. Under ett dygn registreras inneliggande patienters nutritionsstatus för att utvärdera uppsatta nutritionsmål.

Introduktion: Preoperativ vård grundas i humanistiska och omvårdnadsetiska antaganden på nyttan av en välinformerad patient. Den perioperativa vårdprocessen med en pre- intra- och postoperativ del presenterades i USA år 1985 och har därefter utvecklats i Sverige av von Post. I den perioperativa vården ingår ?peri-operativ dialog?, en anestesi-/operationssjuksköterskas pre-, intra- och postoperativa samtal med den patient hon/han skall vårda isamband med ett kirurgiskt ingrepp. För att kunna införa perioperativ dialog som arbetsmodell på operationsavdelning krävs ett förändrat arbetssätt vilket kan vara svårt att få gehör för i dagens sjukvård, med ökade krav på produktivitet och ekonomisk effektivitet.

C-reaktivt protein (CRP) är ett akutfasprotein som ökar snabbt och kraftigt vid inflammationstillstånd och vars nivå korrelerar väl med inflammationstillståndets omfattning och allvarlighetsgrad. Syftet med denna studie var att undersöka förändring av CRP-koncentration i serum hos hund i samband med kirurgi, om association kunde ses mellan vissa sorters operationer och vissa CRP-nivåer, samt om skillnad i CRP-nivå kunde ses mellan hundar med och utan postoperativa tecken på sjukdom som inte är att förvänta efter kirurgi. Avsikten är att hjälpa veterinärer vid bedömning om en operation orsakat en förväntad omfattning av vävnadsskada samt ifall en avvikande CRP-nivå kan användas som hjälp för att identifiera patienter med postoperativa komplikationer. Blodprover från totalt 58 hundar som genomgick olika sorters kirurgiska ingrepp analyserades med en immunoturbidometrisk metod. De flesta hundar med låg koncentration av CRP innan operation hade en ökad koncentration 24 timmar efter operation (n=44), men i två fall där hundarna genomgått kirurgi med liten vävnadstraumastorlek (artroskopi och orkiektomi) sågs ingen ökning i CRP-koncentration 24 timmar efter operation. Av hundarna som provtogs både 24 och 48 timmar efter operation hade fem hundar högst koncentration 24 timmar efter operation och fem hundar hade högst koncentration 48 timmar efter operation. Det vore av värde med ytterligare studier för att undersöka mer exakt hur lång tid efter ett kirurgiskt ingrepp man kan förvänta sig högst koncentration CRP. CRP-koncentrationerna 24 timmar efter operation, för hundarna som hade CRP-koncentrationer .

SammanfattningBakgrund: Deep brain stimulation (DBS) i nucleus ventralis intermedius i thalamus (VIM) eller caudala zona incerta (cZi) ger goda effekter på tremorsymptomen för patienter med essentiell tremor. Patienterna som behandlats med DBS kan få bieffekter som i vissa fall leder till talpåverkan, så kallad stimuleringsinducerad dysartri. Huruvida det finns risk för bieffekter som drabbar röstens funktion hos patienter med essentiell tremor saknas studier kring men man vet att grundsjukdomen kan påverka rösten akustiskt samt att vissa patienter utvecklar rösttremor. Att drabbas av en bieffekt efter DBS kan ha en inverkan på hur patienten subjektivt upplever resultatet av behandlingen.   Mål: Att undersöka om patienter med essentiell tremor som genomgått DBS subjektivt upplever någon form av röst- eller talbesvär jämfört med en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp. Metod: I studien deltog sammanlagt 42 deltagare varav 21 tillhörde en patientgrupp med essentiell tremor som genomgått DBS i cZi och de övriga 21 tillhörde en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp. Deltagarna i de båda grupperna fick fylla i två formulär, RHI som berör röstens funktion och SOFT som berör talets funktion.

Bakgrund: Patienter som ska genomgå elektiva operationer kan uppleva preoperativ oro och ångest. Preoperativ oro kan grundas i bristande information, tanken på att mista kontrollen samt vistelse i okänd miljö. Det vilar ett stort ansvar på sjuksköterskan då hon ska möjliggöra optimal delaktighet i vård och behandling för patienten samt uppmärksamma patienter som inte själva uttrycker ett omvårdnadsbehov. Syfte: Att sammanställa kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder som kan minska patienters preoperativa oro vid elektiva operationer. Metod: Litteraturstudie, baserad på två kvalitativa och åtta kvantitativa artiklar.

Syftet med denna litteraturstudie är att ge en överblick i hur epiduralanestesi utförs och vilka risker och fördelar som tekniken medför. Epiduralanestesi är en typ av lokalanestesi och central nervblockad. Anestesimedlet injiceras extraduralt, det vill säga i epiduralrummet utanför den hårda hjärnhinnan (dura mater) vilken omger ryggmärgen. Användning av lokalanestetika vid ryggmärgens slut resulterar i förlust av viljestyrda rörelser och i upphörd känsel i områden innerverade av de påverkade känsel- och motorneuronen. Epidural administration av morfin ger långvarig (6-24h), effektiv analgesi som ej associeras med känsel-, sympatisk- eller motorblockad. Epiduralanestesi används framförallt för tre typer av patienter och situationer: Häst och ko (vid vaginal prolaps och kejsarsnitt), känsliga smådjur (nedsatta patienter som riskerar att inte överleva generell anestesin och vid kejsarsnitt) och postoperativ smärtlindring (patienter i behov av långvarig smärtlindring efter kirurgiska ingrepp i bakben, bäcken och kaudala delar av buken). Inom smådjurspraktiken läggs epiduralanestesi oftast i foramen lumbosacale (mellan L7 och S1) Området lokaliseras genom att fram höftbenskammarnas (crista iliaca) högsta punkt.