Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet.

Ett av de vanligaste symtomen, oavsett diagnos, som vårdare inom prehosptial akutsjukvård möter är patienter med olika smärttillstånd/symtom. När vårdare närmar sig patienter med smärta är det viktigt att vara medveten om att alla individer upplever, tolererar och hanterar smärta på sitt eget sätt samt att ha redskap för att möta och omhänderta dessa patienter. Det finns idag ingen studie som visar på patienters egna upplevelser av att bli vårdad inom prehospital akutsjukvård med smärta. Det är därför av särskilt intresse att få ta del av patienters erfarenheter och upplevelser i samband med att de vårdats i ambulans med smärttillstånd. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av omhändertagandet inom ambulanssjukvården i samband med akut smärta.Metoden i studien har varit kvalitativ intervju.

Sammanfattning.Bakgrund:Crush syndrome eller traumatisk rahbdomyolys är vanligt vid större naturkatastrofer som tex jordbävningar. Det kan också uppkomma när personer utsätts för tryck mot musklerna vid tex stroke, intoxikationer, byggnadsras, industriolyckor. Inom ambulanssjukvården i Sverige har vi inte någon behandlingsplan för detta tillstånd och därför kan det finnas en risk att dessa patienter inte får rätt omvårdnad.Syfte:Studiens syfte var att belysa ambulanssjuksköterskans omvårdnad vid risk för Crush syndrome.Metod:En litteraturstudie gjordes för att granska redan publicerat forskningsmaterial. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Fem artiklar inkluderades och innehållet analyserades med manifest innehållsanalys.Resultat:De patienter som riskerar att få Crush syndrom har följande symtom: skada på muskelmassa, förlängd kompression, komprimerad lokal cirkulation, puls >120 och onormal urinfärg.

Anestesisjuksköterskorna har traditionellt sett betraktats som företrädare för prehospitalakutsjukvård utan att för den skull vara utbildade för detta vårdområde.Anestesisjuksköterskornas utbildning skall förbereda till ett brett kompetensområde somkan innebära ett vårdarbete såväl inom den hospitala som inom den prehospitalaverksamheten. Det prehospitala vårdområdet är ett komplext område som kräverspecifik kompetens. Anestesisjuksköterskornas specialistfunktion kan dock blibristfällig i den prehospitala vården då den utövas mer eller mindre sporadiskt. Frågorsom väcks är om det ens är möjligt att upprätthålla detta specifika kompetensområde omdet går lång tid mellan de prehospitala uppdragen? Hur bra är anestesisjuksköterskorförberedda för den förändrade ambulanssjukvården med fokus på ett brettbedömningsansvar för prehospitalt verksamma sjuksköterskor.I denna studie beskrivs anestesisjuksköterskors uppfattningar av sin yrkesroll inomprehospital akutsjukvård.

Vid prehospital patientkontakt är symptom och problem ofta tydliga, men ibland är det svårt att få en utförlig anamnes på grund av språksvårigheter eller medvetandepåverkan. Symptomen kan också vara diffusa och svårtolkade. Efter avlämnandet på mottagande enhet, vilket vanligtvis är en akutmottagning, finns det funderingar hos ambulansperso-nalen om vad som hände efteråt med patienten och om de kunde ha fått bättre prehospitalt omhändertagande. Syftet med studien är att beskriva ambulanspersonals behov av uppföljning av vårdade patienter.En enkät skickades ut till åtta ambulansstationer i Västsverige under våren 2008. Till-stånd från enhetschefen på respektive station inhämtades och personalen fick frivilligt delta i studien.

Bakgrund: Ambulanspersonal har en arbetsmiljö som skiljer sig från arbetsmiljön hos annan vårdpersonal. Miljön har betydelse för hur omvårdnaden förmedlas och för hur den upplevs av patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens erfarenheter av hur prehospital arbetsmiljö kan påverka möjligheten att utföra god omvårdnad. Metod: En kvantitativ enkätundersökning genomfördes på 2 ambulansstationer. Insamlad data sammanställdes via statistikprogrammet Statistical Package for Social Sciences (SPSS) version 19.0 och analyserades deskriptivt.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av arbete på skadeplats med en till fyra drabbade personer. Metod: Fyra män och fyra kvinnor, med en erfarenhet mellan två och elva år av ambulanssjukvård, deltog i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Sju kategorier identifierades: Kommunikation, Ledarskap, Medicinskt omhändertagande, Rutiner och riktlinjer, Organisation, Personlighet och relationer, samt Samverkan. Skadeplatsarbetet sker utanför sjukhusets kontrollerade verksamhet.

Hot och våld förekommer inom ambulanssjukvården. Ambulanspersonalen befinner sig ofta först på plats vid olyckor eller brottsplatser för att ta hand om sjuka och skadade människor. Vanligtvis är ambulanspersonalen ensamma och vid en del situationer förekommer missbruk eller andra sjukdomstillstånd, vilket kan göra patienterna aggressiva. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonal i Sverige och hur samspelet mellan vårdare och patient påverkas, samt hur ambulanspersonalen påverkas av hot och våld på sikt. Med hjälp av enkäter samlades data in.

AbstractBackground:There are three diffrent postpartum problems a woman can suffer after a childbirth, postpartum blues that is the mildest one that almost everyone are suffering. Postpartum depression that is substantial and above 10-15 % are suffering, the most servere is postpartumpsychosis that 1-2 women per 1000 deliveries are suffering from. Aim: Illustrate womens experience during and after a postpartumpsychosis. Methods: This is a literary review of scientific articel and biographies, they are analysed with latent content analysis. Results: Six themes were found after the literature review; experience of; ?unnatural frame of mind?, loss of controll, loneliness, feeling guilt, living with a label and fear that there will be a recurrence.

SammanfattningSyftet med studien var att beskriva och sammanställa befintlig forskning om de etiska konflikterna, som ambulanspersonal ställs inför i samband med HLR och att inventera om prehospitala HLR riktlinjer tar hänsyn till etiska aspekter på HLR. En litteraturstudie genomfördes där tretton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att etiska konflikter uppstod när det gällde ambulanspersonalens beslut om att påbörja HLR eller inte, på patienter som av litteraturen beskrevs som terminalt sjuka eller äldre terminalt sjuka patienter. Ibland kränkte ambulanspersonalen patienternas autonomi genom att påbörja HLR mot patienternas och de anhörigas vilja, trots att det existerade en Ej HLR önskan från patienterna och deras anhöriga. Den huvudsakliga orsaken till att sådana situationer uppstod var oklarheter i lagstiftningen omkring prehospitala HLR riktlinjer i USA och Kanada.

Syfte: Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade.Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning.

Mötet mellan sjuksköterskan och närstående har en betydande roll i omvårdnaden, inte minst i ett prehospitalt skede. Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården får i komplicerade situationer möta chockade närstående till patienter med hjärtstopp. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med närstående till patienter med hjärtstopp inom den prehospitala sjukvården.Datainsamlingen har skett genom intervjuer med åtta sjuksköterskor inom ambulanssjukvården. Informanterna har berättat om möten de haft med närstående till patienter med hjärtstopp. Intervjuerna spelades in och transkriberades.

Varje år genomför cirka 1100 personer i Sverige ett suicid. Varje suicid föregås av i genomsnitt 10 suicidförsök. Detta orsakar förutom kostnader i form av oerhörda summor pengar för samhället också otroligt mycket lidande för anhöriga. Ambulanssjuksköterskan är många gånger den första resursen i vårdkedjan som den suicidnära kommer i kontakt med. Detta ställer stora krav på bemötandet av patienten men också krav på kunskap om medicinska åtgärder för att rädda personen till livet.

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige.

Ambulanssjukvården i Sverige har utvecklats medicinskt och tekniskt från patienttransport till prehospital, avancerad sjukvårdsverksamhet som en del i vårdkedjan. Prehospital vård har tidsmässigt blivit längre med ökande avstånd till sjukhus, vilket ställer högre krav på ambulanspersonalens tekniska-, omvårdnadsmässiga och medicinska kompetens utöver krav på trafiksäkerhet och komfort för patienter och ambulanspersonal. Syftet med detta arbete var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av omvårdnad under långa ambulanstransporter. Sju legitimerade sjuksköterskor med utbildning inom akutvård intervjuades med kvalitativ halvstrukturerad metod på två ambulansstationer knutna till vårdcentral i Norrbottens län. Den utskrivna texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys.